23 Mar 2013

Kvinnors Kläder

Har du inte läst Introduktion till Medeltidskläder så rekommenderar jag att du först gör det. Det här inlägget bygger på introduktionen och du kommer att missa en hel del mycket viktig information om du inte läser det.

Denna text kommer handla om kvinnokläder och det mesta av det som skrivs här gäller även flickor över ungefär 5-7 års ålder. Vill du läsa mer om kläder till småbarn så gör du det här.

 Särk, kjortlar, hosor - några av de plagg 
som presenteras, här i det sena 1300-talets stil.

Underkläder
Först satte medeltidsmänniskan, precis som vi gör idag, på sig underkläderna. Alla tidsperioder och moden har sin typiska siluett och den skapas till stor del av underkläderna. Hoppar man över dem kan det nästan kvitta hur fina de yttre kläderna är, det kommer ändå inte se riktigt rätt ut. Underkläder kan fylla ut, lyfta upp, platta till och får de andra kläderna att sitta fint.

Medeltidskvinnans underkläder kunde bestå av bara av en särk; en knä- till vristlång underklänning, med eller utan ärmar. Det vanligaste var nog att den hade ärmar, då underklädernas största uppgift var att skydda svårtvättade kläder i ylle (och kanske siden) från svett och andra orenligheter som kroppen producerar. Fynd gjorda i Österrike de senaste åren och efterföljande undersökningar (till exempel den här artikeln av Isis) visar att det även kunde finnas mer avancerade, byststödjande underkläder för kvinnor, men dessa underkläders utbredning vet vi i dag inte mycket om. 

Bathsheba i barnsäng, Maciejowski bibeln, mitten av 1200-talet.
Den nyblivna modern har särk och huvudduk, hjälpkvinnorna har lösa kjortlar,
den ena med huvudduk och den andra med en linnehätta. 

Medeltidens kvinnor använde vad vi vet inte underbyxor (de började faktiskt inte komma in i kvinnomodet förrän i mitten av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet fanns det fortfarande kvinnor som aldrig använt några), men det kanske inte alla dagens medeltidare känner sig bekväma med. Vill du använda underbyxor, välj ett par som inte syns under kläderna – ett par med knälånga ben kan vara en bra idé, då de slutar på ett ställe där man inte förväntar sig att se någon troskant och den ändå döljs rätt bra av de vida kjolarna. Vissa kvinnor som inte är vana vid att gå i kjol eller klänning tycker även att låren skaver obehagligt mot varandra utan byxor och långa underbyxor förhindrar det. 

Kvinna med knähöga hosor, inga underbyxor. 1400-tal?
'Villany' från Roman de la Rose, Bodleian Library, MS Douce 332, f. 2v.

Den sorts bh:ar som används idag fanns inte heller under medeltiden och de ger en helt felaktig siluett under kläderna. Axelbanden och bandet runt bröstkorgen kommer nästan garanterat att synas genom kläderna, framför allt baktill, där man ofta glömmer bort att se efter hur man ser ut. Inte snyggt till historiska kläder. Om du av någon anledning känner att du måste ha bh (medicinska orsaker, amning, osv.), välj en utan byglar för att störa det historiska utseendet så lite som möjligt.

Underkläderna var som regel gjorda i linne eller hampa i olika kvalitéer; fint och blekt för de rika, grövre och i större utsträckning oblekt för vanligt folk. Linne har, med få undantag, svårt att behålla färgen när det växtfärgats och färgat linne var därför inte vanligt. För att inte använda färgat linne på fel sätt är det bäst att undvika det helt, om man inte studerat just medeltida färgat linne och har bra belägg för varför man tänker använda det på ett visst sätt. Anledningen till att linne och hampa användes till just underkläder är att det är lätt att tvätta. Man kan bearbeta det ordentligt med klappträ utan att det tar större skada, något som inte alls är bra för ylleplagg - det är ungefär jämförbart med att tvätta en linnehandduk och en yllekavaj i tvättmaskinen. 

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Hoppa inte över särken! Den kommer att hålla dina andra kläder (och därmed dig själv) fräsch längre. Dessutom kommer den förhindra att dina vida klänningskjolar trasslar in sig i benen och du kommer att kunna röra dig lättare. Gör den ungefär vadlång - är den längre kommer den att dra åt sig massor av vatten om det är blött. Det är kallt och otrevligt att ha slaskande runt benen!
- Använd inte push up-bh, det ser helt fel ut.

 Enkel linnesärk, som de kunde se ut hela medeltiden igenom.

Hosor
Hosor sydda i tyg av olika slag (oftast ylle, då det är elastiskt och tåligt) användes av både män och kvinnor. Kvinnors var som regel knähöga och hölls uppe av hos- eller strumpeband knutna över eller under knäet. För att hosorna skulle sitta så tight som möjligt klipptes de ut på snedden (”på skrå”) av tyget. Stickning var inte i allmänt bruk i Sverige förrän långt efter medeltidens slut. Sockar i den uråldriga tekniken nålbindning kan däremot användas.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Undvik moderna strumpor och strumpbyxor, framför allt sådana som sticker ut med mönster och skarpa färger. Det inkluderar raggsockar.

Yllehosorna fästs med hosband som knyts under knäet.

Skor
Skor syddes av läder, ut och in, och vändes sedan rätt. De var klacklösa och hade rundade eller spetsiga tår, kunde vara mycket enkla, eller otroligt dekorerade, allt beroende på modet och pengapungen. Skor är rätt dyra och är kanske inte det första du väljer att investera i, men de förhöjer utseendet på din dräkt väldigt mycket. Vill du fortsätta med medeltid som hobby är de väl värda att investera i. Till dess du kan köpa eller själv sy ett par skor efter medeltida förlagor; gå barfota, sy lädersulor på hosorna, eller använd i värsta fall ett par klacklösa skor (till exempel ballerinaskor) som är så enkla att de nästan blir osynliga, helst i naturliga läderfärger. Som kvinna kan man delvis dölja moderna skor med långa kjolar.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Undvik gympaskor, sandaler, klackar och skor i skrikiga färger.

 Vändsydda, väl använda läderskor.

Kjortel
Över särken och hosorna bars en kjortel, ett av många namn (ex. cotte, kirtle, tunic, tunika) för plaggen som täckte överkroppen hos både män och kvinnor. Den var sydd i ylle, eller, om man var riktigt rik, kanske siden till fint. Den hade som regel långa ärmar (korta ärmar kan ses på 1400-talet, ofta kombinerade med långa lösa ärmar som nålades fast över de korta) och var alltid hellång - eller ännu längre; släpande kjolar var fint - för kvinnor.

Detalj av "Birth of Mary", ca 1470. Kjortlar med 
lösa ärmar fastnålade över korta ärmar. Uppfästa flätor, huvuddukar.

 Generellt kan man säga att kläderna i början av medeltiden var ganska vida och bylsiga, för att runt 1300-talets mitt bli snävare, tills en del inte gick att ta sig i utan knäppning eller snörning. 

Sen 1300-talskjortel i ylle, med snörning fram. 
Knapparna på ärmarna är typiska för 1300-talet, 
och de kunde gå långt över armbågen.

Över kjorteln bars ofta en kjortel till, en överkjortel (surcot), och den varierade otroligt mycket i utseende beroende på modet; skuren på samma sätt som den undre kjorteln, eller helt annorlunda, med korta ärmar, långa ärmar, inga ärmar, snäva ärmar, vida ärmar…. För att få det rätt är det viktigt att titta på bilder från den specifika tid man är intresserad av. Den andra kjorteln användes för variation, extra värme eller för ökad elegans vid mer formella tillfällen, som fester och kyrkbesök. Den var oftast lika lång eller längre än den undre kjorteln.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Kjortlar och överkjortlar var hela, hopsydda plagg. De i sidorna helt öppna kreationer man kan se ibland på medeltidsmarknader som består av ett avlångt stycke tyg med hål för huvudet och snörning i sidorna är rena fantasykläder, och inte alls medeltida.
- Kjortlar var inte heller uppdelade på separat korsettaktigt liv och kjol; det är ett senare påfund.
- Kjortlar syddes som regel i ylle eller kanske i siden. Undvik linne: det spelar ingen roll hur varmt eller kliigt du inbillar sig att ylle är (faktum är att det beror på vilket ylle du använder), linne kommer i alla fall att vara fel i majoriteten av alla fall.
- Kjortlar ska vara sydda helt i samma tyg, eller - ett alternativ för dig som gör 1300-talskläder - ha höger sida (fram, bak och ärm) i en färg, och vänster sida i en annan. Kilar i avvikande färger är inte representativa för medeltida dräkt, så gör inga sådana!
- Kjortlar ska vara riktigt långa: ju finare du är ju längre ska de vara. Är du en hårt arbetande bondkvinna kan ankelkorta kjolar passera, men på en fin dam ser det inte alls bra ut. Den långa kjorteln ska vara besvärlig; det visar att du är välbeställd nog att inte behöva bekymra dig om någon mer ansträngande kroppsligt syssla än att hålla ordning på dina kläder.
- Vill du göra en tight kjortel med snörning, placera den fram eller i sidan, det finns det belägg för. Låt bli att göra snörning i ryggen. Spiralsnörning är det tidsenliga sättet - kryssnörning används inte under den här tiden.
- Snoddar till snörning ska vara gjorda i textil - ull eller silke är tidsenligt (gjorda med till exempel påtning, fingerpåtning, ögleflätning eller brickvävning) inte läder.

Kortärmad överkjortel i ylle, sent 1300-tal, snörd fram. 
En snörnäbb i änden av snodden (syns bättre på 
bilden i inläggets början) underlättar snörningen.

Hår och Frisyrer
Långt hår ingick i det kvinnliga skönhetsidealet och en mängd frisyrer, ofta baserade på mittbena och flätor, existerade. Räckte inte det egna håret tog man till olika sorters löshår. Som alltid växlade frisyrerna med det övriga modet; ibland skulle det vara hängande flätor eller utsläppt, vågigt hår, andra gånger skulle flätorna vara konstfullt uppsatta i kringlor eller bullar över öronen (lite som Princess Leia i Star Wars). Titta på bilder för att få rätt frisyr till just den tid din dräkt är från.

Viklaumadonnan, Gotland, 1100-tal. 
Långa flätor, vida hängande ärmar på överkjorteln.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Ha en medeltida frisyr, eller dölj din moderna frisyr (det inkluderar dreadlocks) under huvuddukar. Detsamma gäller om du har en väldigt omedeltida hårfärg. Hur fånig en medeltida frisyr än kan se ut i andra sammanhang så ser den bra ut tillsammans med medeltidskläder. En modern frisyr förstör däremot allt man lyckats uppnå med en snygg dräkt. Kamma in luggen så att den inte syns; hög panna var fint och under sen medeltid kan man ana att kvinnorna plockat bort en del hår runt pannan och tinningarna för att bli vackrare.
- Använd band till att fästa ihop synliga flätor med, inte elastiska hårsnoddar. 

Typisk sen 1300-talsfrisyr: mittbena och flätkringlor över öronen.  
En ogift flicka i tonåren eller något äldre kunde anse sig färdigklädd nu.

Huvudbonader
Olika sorters huvudbonader användes av de flesta människor; på vissa platser var de så nära sammanlänkade med en persons ära att det kunde ge böter att dra eller slå av någons huvudbonad. Utseendet på kvinnors huvudbonader (oftast olika variationer av huvuddukar) påverkades av mode, ålder hos bäraren, civilstånd och troligtvis av andra faktorer som vi idag inte är helt insatta i.

Generellt kan man säga att gifta kvinnor, eller kvinnor som borde varit gifta, kanske efter 20-25 års ålder, täckte håret. Det betyder inte att håret inte fick synas alls; det finns många belägg för att håret kikade ut både här och där beroende på växlande moden. Men huvudduken var tecknet på den gifta kvinnans rang (som var högre än den ogiftas) och därför inget som man struntade i. Av den anledningen fanns det på många platser regler för vilka huvudbonader prostituerade skulle ha, eller inte fick ha, för att skilja dem från ärbara kvinnor. Huvuddukar har också den fördelen att det förhindrar smuts och rök från att fastna i håret (även om man tvättade sig relativt ofta under medeltiden, så var det inte lika enkelt som att bara ställa sig i duschen, och mycket av det arbete som utfördes var mer eller mindre lortigt), förhindrar solsting en varm sommardag, håller håret på plats en blåsig dag och döljer en bad hair day. Flickor och ogifta unga kvinnor kunde gå med håret bart, men det är tänkbart att de som arbetade (vilket var de flesta) ofta täckte håret mer eller mindre till vardags, för att hålla ordning på det.

Codex Manesse, tidigt 1300-tal. På två av damerna kan 
man se löst hår med någon sorts band eller krans, en tredje har håret 
uppsatt med ett hårnät över, den sista täcker håret med en huvudduk. 
Alla har löst sittande kjortlar; en har en ärmlös överkjortel.

Huvuddukar var gjorda av vitt linne, ylle eller siden och kunde sättas upp på nästan hur många olika sätt som helst och det visade naturligtvis på personlig stil, modemedvetenhet och, som alltid, hur rik man var. Gifta kvinnor kombinerade dem ofta med olika typer av haklin som täckte halsen.

Halmhattar förekom, och bars ovanpå huvudduken. Titta på bilder för att se hur de ska se ut, vissa typer verkar mest ha använts av män.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Vill du ha något dekorativt i håret kan du knyta ett enkelt ylle- eller sidenband runt pannan om du är flicka. Är du vuxen är det svårt att göra fel med en enkel kvadrat, rektangel eller halvcirkel av vitt linne lagd över, eller knuten runt huvudet. Låt bli de stoppade rullar, ”jungfrukransar” i krossad sammet som säljs på medeltidsmarknader. De är förvisso löst inspirerade av huvudbonader som kan ses på några bilder av franska adelsdamer och liknande åren runt 1400, men hur de faktiskt konstruerades vet vi inte riktigt (men garanterat inte av syntetmaterial som de på marknader!) och resten av dräkten måste matcha huvudbonaden i stil.

Haklin och slöja i fint blekt linne, 
fasthållna med mässingsnålar.

Ytterkläder
Under den tidigare medeltiden var mantlar ett modeplagg använt till vardags, för att senare bli ett ytterplagg, framför allt vid ruskväder, eller ett ceremoniplagg. De var ofta skurna som halvcirklar och kunde ha insnitt vid axlarna för att ligga kvar bättre. Mantlar hade oftast inte huvor fastsydda, utan kombinerades vid behov med lösa hättor. Mantlar kan vara bra i vissa sammanhang (som när det regnar, eller när du ska sitta still i lägret på kvällen), men ska du röra dig mycket och kommer att behöva använda dina händer till annat än att hålla ihop manteln så är en extra kjortel mycket mer praktisk.

Kvinnor kunde från mitten av medeltiden använda hättor när det var kallt. Till skillnad från mäns hättor verkar de inte lika ofta ha haft långa strutar. De verkar däremot ha varit öppna fram, och ibland ha haft knappar, vilket ju är tacksamt för alla som är rädda om sina avancerade frisyrer, eller inte vill skrynkla huvuddukar och haklin. Kvinnohättor är tätt sittande, med små axelslag.

För att undvika nybörjarfel:
- Försök göra din hätta ganska tight och undvik stora, vida, bylsiga hättor som sladdrar runt ansiktet.
- Vill du fodra din hätta, gör det hellre med ylle eller päls än linne, som blir kallt om det blir vått.

Yllehätta baserad på Londonfynden, med 
knappar fram. Fodrad i ylle för extra värme.

Accessoarer och Utsmyckning
Det är detaljerna som gör en outfit. Har du rätt sorts väska, smycken, bälte, nålar i din huvudduk och så vidare, förhöjer det hela intrycket. Tyvärr är det så att dessa tillbehör ofta kostar en del pengar om man köper dem färdiga, men om detta är en hobby du kommer vilja lägga ner tid på så är det värt det. Om man däremot använder fel accessoarer så kan det dra ner en annars perfekt dräkt. Smycken och andra accessoarer ändrade sig en del med modet, så det är återigen viktigt att kontrollera sina källor och inte blint tro på vad försäljare säger. Kom också ihåg att bara för att till exempel en väska är korrekt för sin tid, så behöver det inte betyda att den är rätt för dig – män och kvinnor hade ofta helt olika sorters väskor och pungar i sina bälten och samhällsklass påverkade detta, liksom det påverkade allt annat.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Ta av moderna smycken som halsband, örhängen och armband – de var inte direkt populära under medeltiden. Armbandsur fanns inte. Ringar var däremot vanliga – se bara till att de är av rätt sort.
- Ta ut eller dölj piercingar och tatueringar.
- Sminka dig så sparsamt och naturligt som du står ut med, eller ännu hellre, gå utan. Smink förekom under i alla fall delar av medeltiden, men vi vet inte riktigt hur det var meningen att det skulle se ut.
- Gör inga broderier utan att först ha gjort noggranna undersökningar av källor från din tid för att se att sådana fanns och i så fall hur de såg ut.
- Sy inte på band köpta i den lokala sybehörs- eller hobbyaffären. De är inte korrekta vare sig i mönster, teknik eller material.
- Motstå frestelsen att hänga alla dina ägodelar från bältet. På medeltida målningar ser man oftast bara en eller två saker (en väska och kanske en kniv, ett nålhus eller en nyckel) hänga från bältet – om man ser bältet över huvud taget. Ofta bars det mellan de två klänningarna.

Brickvävt bälte i ull, med ett spänne baserat på medeltida fynd.

Vill du läsa mer?
En artikel om kläder för graviditet och amning finns här.
Mer om hår och huvuddukar hittar du här

Länkar till återskapade plagg
Därför att det kan vara lättare att förstå ett koncept om man sett det "på riktigt".

Långärmade särkar
Annies
Marias utklippt (1300-tal)
Marias färdig (1300-tal)
Toves (1300-tal) med arbetsbeskrivning

Ärmlösa "badsärkar"
Andrea's (1300-tal)


Särkar med stöd för bysten
Cathrins (1400-tal) med arbetsbeskrivning
Hannas (1300-tal)
Isis (1300-tal) del I
Isis (1300-tal) del II
Toves (1300-tal)
Vix (1300-tal)

Hosor och strumpeband
Andrea's rödgula hosband (1300-tal)
Annas gråa hosor (1400-tal)

Annies bruna hosor (1400-tal) med arbetsbeskrivning
Sarahs hosor och hosband  (1300-tal)
Sofias gula hosor (1300-tal) med principskiss
Toves röda hosband (1300-tal)

Kjortlar
Cathrins gråa (1300-tal) med arbetsbeskrivning
Elinas rosa (1300-tal) 
Elinas röda (1300-tal)
Isis beiga (1300-tal) 

Referenser:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Egan, G. & Pritchard, F. (2008). Dress Accessories c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Nockert, M. (1985). Bockstensmannen och hans dräkt. Falkenberg: Stiftelsen Hallands Länsmuseer, Halmstad och Varberg. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 21 DECEMBER 2014

16 Mar 2013

Källan till Kunskap

Det här gästinlägget är skrivet av en på området mycket kunnig vän, och jag kommer personligen att ha stor nytta av det. Han får presentera sig själv.

Mitt namn är Peter Ahlqvist och jag har fått det stora nöjet och den stora äran att bidra till Som När Det Begav Sig. Det här inlägget kommer att handla om vilka fantastiska kunskapsskatter som väntar bara några klick bort – information som bör vara själva grunden för varje medeltidsintresserad som vill ta steget bortom medeltiden som den vanligen presenteras inom populärkulturen. Du kanske undrar vad jag egentligen talar om. Det ska jag berätta – snart.

Jag har forskat om medeltida dräkt och materiell kultur i övrigt sedan 1998 och jag har som tur är lärt mig en del på kuppen. Det här inlägget kommer att handla om hur du hittar och utnyttjar de resurser till medeltida dräkt som finns på internet. Jag kommer inte att göra några egentliga djupdykningar utan snarare komma med tips och råd om hur du kommer i gång när det gäller att arbeta med medeltida bildmaterial från manuskript som källor till din dräkt. Jag vill också nämna att jag utgår från tiden mellan 1350-1400 i mitt resonemang; mitt främsta arbete ligger inom den tidsrymden eftersom jag är aktiv i en förening som återskapar historia mellan just det åren – Albrechts Bössor.

Egentligen är det inte vidare svårt att söka efter källor, men det finns fyra problem eller förutsättningar som du måste övervinna; din egen inställning, sökfunktioner, språkbarriärer och att hitta resurserna.

Att hitta resurserna
Till att börja med tänkte jag berätta om problemet att hitta resurserna. Sverige har en noggrant dokumenterad historia, men det hjälper inte mycket när vårt kungliga bibliotek brunnit ner och när reformationens anhängare gjort sitt. Källäget när det gäller 1300-talsbilder i Sverige är med andra ord begränsat (även om det finns svenska resurser) och därför har jag sökt mig utomlands i mitt sökande. Jag har gradvis börjat begränsa mig till Skandinavien och norra Tyskland; som Sarah tidigare nämnt finns betydande regionala skillnader i det medeltida dräktskicket. Därför är det en god idé att avgränsa sig betydligt i tid och region om man vill satsa på att vara lite extra autentisk. 

  Lunds Universitet har publicerat ett antal handskrifter. 
Ett fåtal av dem kommer från Sverige och är daterade till 1300-tal.

Språkbarriärer
Här kommer vi in på språkbarriärer. Den som inte har grundläggande kunskaper i franska, tyska eller engelska kan tycka sig stå inför en omöjlig uppgift, men tro mig: det går. När jag började visste jag inte ett dugg om vad jag ens skulle söka på, och det tog lång tid innan jag kom rätt i mitt sökande. Därför ska mitt första handfasta tips bli ett antal söktermer på olika språk.

Tyska: Mittelalter, Illuminierte, Manuskripte, Handschriften, Codex, Handschriftenkatalog
Franska: Moyen age, Manuscrit, Manuscrit enluminé moyen age
Engelska: Illuminated medieval manuscripts, Early manuscripts

Kombinationer av de här termerna  gör att du nästan garanterat hittar online-databaser som tillhandahålls av muséer eller bibliotek. Att lägga till ett ”online” hjälper ofta.

Språkproblemen slutar dock inte där. När du väl hittat en sida måste du också kunna göra ett urval och hitta det du söker efter. Leta på sidan efter termer som:

Tyska: Recherche, Suche, Digitalisierte handschriften, Virtuelle bibliothek
Franska: Recherche, Enluminures, Manuscrits, Images, Chercher
Engelska: Browse, Search, Images, Manuscripts, Digitised, Illuminated

Här hjälper det också att hålla ögonen öppna efter något som antyder att manuskripten är digitaliserade; ibland stöter man på långa kataloglistor över de manuskript institutionen har i källaren. Det betyder emellertid inte alltid att de finns tillgängliga i din webbläsare.

Sökfunktioner
När du kommit så här långt är du nästan framme. Nu kommer vi till problemet sökfunktioner. I stort sett varje institution har sin egen sökfunktion och de är ibland långt ifrån logiska eller användarvänlliga. Jag brukar så gott som alltid välja de avancerade sökfunktionerna (Advanced search, Recherche avancée, Detalierte suche), eftersom jag då oftast har möjligheten att välja tidsperiod (Année och Date är två av flera franska termer, Datierung en av de tyska). 

Ibland kan du också få välja om manuskripten du söker i ska vara illuminerade eller om sökningen bara ska visa de manuskript som finns publicerade med bild. En av mina typiska sökningar ser ut som på den här bilden:


Här har jag valt 1400 som senaste (späteste) datering och 1300 som tidigaste (früheste). Tänk på att ”1300-talet” skrivs lite annorlunda på många språk – på engelska skrivs det till exempel som ”14th century” och på andra ställen används till och med romerska siffror: XIVe siècle kan det heta på franska. Jag har på bilden också kryssat för rutan ”Nur digitalisierte Handschriften”, vilket betyder att jag inte vill ha upp icke-digitaliserade manuskript i sökresultatet. Sen klickar jag bara på Suchen. Därefter bör jag få upp en lista på sökresultat och från den kan jag sedan börja arbeta. 

Egen inställning
Nu kommer vi in på din egen inställning. Det handlar om flera olika saker här. När jag började rota bland manuskript letade jag efter sekulära (icke-kyrkliga) källor, eftersom jag av någon anledning fått för mig att de manuskript som kopplades till religion och dess utövning inte kunde anses vara representativa. I vissa fall stämmer det; bilder på exempelvis helgon eller apostlar kan ytterst sällan ses som representativa för människans dräkt på 1300-talet – de är främst klädda i något som påminner om stora lakan.

Men i de allra flesta fall fungerar det utmärkt att använda sig av religiösa motiv – illuminatören hade med allra största sannolikhet inte varit i det Heliga landet och han hade per definition inte varit på plats vid exempelvis Jesu födelse. Det betyder att den återgivning han ger av en biblisk händelse går ”klädd” i de kläder han såg omkring sig till vardags. Helgon och andra speciella personer utmärks som speciella just på grund av att de sticker ut med sina konstiga kläder och frisyrer. Då och då avbildas de dessutom med gloria, så det är oftast svårt att ta miste på dem. 

 Helgon avbildas ofta i kläder som liknar lakan eller 
nattskjortor, och så har de då och då glorior på huvudet.

Ett annat exempel är de jag kommit att kalla för kattguldskällor. De glimmar och förtjuser, men de är egentligen inte till någon hjälp. Det kan röra sig om bilder som visar något helt fantastiskt, något som jag aldrig sett förut. Jag älskar tillfällena, eftersom jag börjar bli lite blasé när det gäller manuskript, men på samma gång ställer jag mig alltid ytterst skeptisk; om det är för bra för att vara sant så är det antagligen inte sant. 

Det kan vara så att du hittar en bild på en helt galet häftig mössa som du gärna vill återskapa. Då gäller det att fundera över varför du bara hittat den i just det manuskript du studerar just nu. Finns den på fler ställen? Hittar du den avbildad i tio eller i alla fall två andra manuskript? Om inte, kan det vara fråga om så kallad konstnärlig frihet. Vissa manuskript är fulla av spännande avbildningar som man knappt ser någon annanstans, och då kan man så klart ställa sig frågan om manuskripten ifråga visar vad folk faktiskt hade på sig eller om nämnda källor snarare borde räknas till den medeltida ”fictiongenren”. I Albrechts Bössor försöker vi så långt som möjligt gardera oss mot de här problemen genom att alltid ta minst två av varandra oberoende källor till stöd innan vi funderar över att återskapa ett föremål. 

Vad jag vill komma till är att din förförståelse, dina förväntningar och din vilja att bevisa något för dig själv och andra kan få dig att dra förhastade slutsatser. Gör inte det. Jobba lite längre och var beredd att ompröva dina föreställningar. Jag lovar att det blir bäst så.

Sammanfattningsvis
- Var källkritisk
- Fundera över vilken position personerna på en bild har och vad du väljer att återskapa; välj inte att sy kläder som franske kungen har på sig om du ska återskapa en svensk dräng
- Ta inga genvägar – använd flera olika källor
- Borta bra men hemma bäst – använd källor så nära Sverige som möjligt om du vill återskapa svenska förhållanden
- Välj så små tidsfönster som möjligt: 1350-1400 är bättre än 1300-1400. Modet ändrade sig faktiskt.
- Spara hem de bilder du vill använda. Det är onödigt jobbigt att försöka komma ihåg var du hittade den där bilden, och i värsta fall kanske manuskriptet tas ner så att du aldrig hittar det igen. Var samtidigt noga med att ange datering, ursprung och manuskriptbeteckning i dina filnamn; på så vis är det enkelt att hitta manuskriptet igen eller att tipsa en vän som inspirerats av dig.


Lycka till!


Tack Peter! En annan databas som jag tycker om är denna:  http://www.imareal.oeaw.ac.at/realonline/index2.html

Hela Luttrell Psalter (England, 1300-1350) finns upplagd på nätet: http://www.bl.uk/manuscripts/FullDisplay.aspx?ref=Add_MS_42130

Vill du titta närmare på hur olika bevarade plagg var konstruerade så finns det bra skisser här: http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/bockhome.html

Några ytterligare bra ställen att titta på har jag helt fräckt kopierat från Tove, med hennes tillstånd - läs gärna hennes betydligt mer utförliga recensioner av dem.

Codex Manesse (Tyskland, 1304-1340):  http://digi.ub.uni-heidelberg.de/diglit/cpg848
Romance of Alexander (Belgien, 1340): http://bodley30.bodley.ox.ac.uk:8180/luna/servlet/view/all/what/bodleian/MS.%20Bodl.%20264?os=0&pgs=50
Tactinum Sancitas (Frankrike, sent 1300-tal, tidigt 1400-tal): http://www.godecookery.com/tacuin/tacuin.htm
Livre de la Chasse (Frankrike, 1404-1410): http://library.nd.edu/medieval/facsimiles/daylife/chasse.html
Très Riches Heures du Duc de Berry (Frankrike, 1412-14): http://humanities.uchicago.edu/images/heures/heures.html
Gode Cookery (bilder på "mat och personer som hanterar mat", flera perioder): http://www.godecookery.com/afeast/afeast.htm
Larsdatter (bilder från flera perioder uppdelade efter kategori, ex. amning, väskor, gycklare osv.): http://larsdatter.com/sitemap.htm

Emil skriver lite om hur man forskar och tänker kring medeltida bilder här.

SENAST UPPDATERAD 20 JANUARI 2015

13 Mar 2013

Introduktion till Medeltidskläder

Eftersom jag älskar historiska kläder, levande historia och re-enactment i allmänhet, och, tillsammans med övriga medlemmar i föreningen Albrechts Bössor, sysslar med det sena 1300-talet i synnerhet, har jag haft tillfälle att se många människor i vad de anser vara medeltidskläder. En del personer är verkligen mycket trogna tiden de strävar efter att porträttera, men många missar tyvärr målet, mer eller mindre.

(c) Jan Wagner

Jag är på inget sätt expert på området; jag lär mig ständigt nya saker och det är en del av det roliga. Jag inbillar mig dock att jag kan mer än den som inte funderat på medeltiden sedan historielektionerna i skolan, men som nu vill ha något fint till Medeltidsveckan eller liknande. Det är till dig jag skriver denna nybörjarguide. Min förhoppning är att det kan hjälpa dig eller någon annan att inte i god tro slösa tid, energi och pengar på något som är fullt av klassiska nybörjarfel. Det är kort sagt den guide jag själv hade velat ha när jag började för många år sedan, och sydde vad jag trodde var en rätt ok medeltidsklänning, av ett gammalt brunt bomullslakan.

Det här är en del saker som är bra att fundera på innan du börjar.

Vadå historiskt korrekt?
Det är viktigt att förstå att medeltiden faktiskt har funnits. Din farmors-farmors-farmors….-mor levde då. Hon och hennes man, deras familjer och grannar var riktiga människor, som föddes, levde - åt och drack, arbetade och festade, skrattade och grät, gladdes och sörjde, njöt och plågades - gifte sig, fick barn, blev gamla och dog. De hade sin kultur; en unik blandning av nationell och lokal historia, politik, folktro och religion, liksom vi idag har vår, och den präglade hela deras liv. Vill man klä sig medeltida idag så kan man inte sätta på sig vad som helst som inte är typiskt 2000-tal och tro att det blir rätt. De kläder medeltidens människor bar var påverkade av mode, tro, samhällsklass, ekonomi, civilstånd, teknik och materialtillgång, för att nämna några faktorer. Det finns rätt och fel, eftersom kläderna och deras sammanhang har existerat. Genom att iklä oss den typ av kläder våra förmödrar och -fäder använde kan vi komma vårt eget förflutna lite närmare, på ett roligt sätt.

Det svåra är att vi måste vara öppna för att nya fynd kan ge en annan bild av saker vi trodde att vi visste, så det går aldrig att bli fullärd. Det kan också vara bra att inse att oavsett hur mycket du forskar på ett område så kommer du aldrig kunna återskapa det förflutna helt. Materialen du använder idag är sällan helt identiska med de som fanns då. Du är ovan vid att bära den typen av kläder: de sitter åt på ställen moderna kläder inte sitter åt på, de kräver en annorlunda hållning och rörelsemönster som du inte vuxit in i sedan barnsben. Du har helt andra uppfattningar om politik, religion, utbildning, korrekt uppförande och mänskliga rättigheter än vad som fanns då, och hur mycket du än försöker så kommer ditt sätt att reagera på historiska händelser och företeelser att färgas av ditt moderna tankesätt.

Men det innebär inte att det är lönlöst att försöka. Med efterforskningar och tålamod kan du komma rätt nära, i alla fall vad gäller ditt utseende och en del av ditt uppträdande. Att se en person som lyckas med det visuella är ett sant nöje.

 Bild av Peter.

Varför ska man vara källkritisk?
Internet är fullt av information om alla sorters ämnen, och en hel del av den är sann eller trovärdig. Vi vet också att en hel del är lögner, teorier, åsikter eller missuppfattningar. Oavsett vad man söker information om så måste man vara källkritisk, och det gäller i högsta grad även medeltidskläder. Vem har skrivit texten? Är han eller hon insatt i sitt ämne? Vad har personen för bakomliggande orsak till att skriva det? På vad har personen baserat informationen? Detsamma gäller böcker, sömnadsmönster och försäljare. Innebär det att du ska vara kritisk när du läser den här texten också? Absolut!

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Var källkritisk! Ifrågasätt. Tro inte på allt som sägs, eller på allt som står i skriven text. Bara för att ett klädesplagg, ett smycke, eller en väska påstås vara medeltida så behöver det inte alls vara fallet. Faktum är att när man googlar bilder på ”medeltidskläder”, ”medeltidsklänning” eller liknande, så är majoriteten av det som kommer upp historiskt bristfälligt.
- Låt dig gärna inspireras av andras kläder, men kopiera inte något rakt av, för hur snyggt det än är har du inga garantier för att just den tolkningen är rätt, även om personen som bär kläderna är mycket påläst. Det är bra att alltid gå till originalkällor (medeltida bilder, texter, bevarade plagg) och kontrollera först.


 Borgmästarpar, Frankfurts domkyrka, senare delen av 1300-talet. 
Bild av Peter.

Vad har du för avsikt med dina medeltidskläder?
Vill du bara vara snygg, häftig eller vacker, utan att bry dig om ifall dina kläder är historiskt korrekta eller ej, så kan dina kläder naturligtvis se ut hur som helst, men de borde då hellre kallas medeltidsinspirerade, eftersom de faktiskt inte är historiska.

Skulle du vilja kunna åka tillbaka i tiden till en medeltida by eller stad utan att se alltför konstig ut, då måste du vara mer noggrann i ditt val av mönster, material, accessoarer, frisyr och så vidare. Titta på bilder från den tid du är intresserad av!

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Vill du se ut som en riktig medeltidsmänniska så låt dig inte inspireras av medeltids- eller fantasyfilmer, för deras kostymer är tyvärr aldrig historiskt korrekta. Använd filmkostymerna som inspiration till lajv-, maskerad- eller cosplaydräkter istället - eller sy upp dem bara för att det är roligt. Gör skillnad på historia och fantasy, verklighet och saga.

Peter lagar mat. 

Vilken tidsperiod vill du porträttera?
Medeltiden i Sverige är runt 500 år lång (ca 1050-1500) och modet förändrades en hel del under den tiden. Om du inte redan har en bestämd tid i åtanke, titta på bilder i böcker och på nätet, och om du hittar något du tycker om, ta reda på när och var bilden är ifrån. Modet ändrades inte bara över tid, det fanns ofta skillnader mellan olika länder; ju längre mellan länderna (geografiskt, kulturellt, politiskt), desto större skillnad i modet. Avgränsa tid och plats så mycket det går, till exempel Sverige 1364-1412, vilket är ungefär den tidsperiod de personer som syns på bilderna i det här inlägget representerar (medlemmar i, eller på annat sätt involverade i Albrechts Bössor). Att hålla sig inom en period som skulle kunna motsvara en persons vuxna liv, eller kanske hela livslängden, är rätt bra, då har man en naturlig avgränsning som är realistisk.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Sträva efter att vara konsekvent när det gäller vilken tid dina olika plagg kommer ifrån. Inget skriker ”nybörjare!” så mycket som en person i klädesplagg från helt olika tidsperioder eller platser (förutom rena fantasiskapelser, givetvis).

Vilken samhällsklass tillhör personen du vill föreställa, och hur rik är denne?
Vill du vara en riddare, en välbärgad köpmans hustru, en duktig hantverkare, en småbonde med egen gård, eller kanske en piga? Den stora massan av befolkningen under medeltiden hade mycket begränsade ekonomiska möjligheter, många var direkt fattiga, och de som fick tigga för att överleva var inte få. Bland de som idag syr medeltidskläder för att gå på marknad är förhållandena ofta de omvända: de flesta vill vara fina damer och herrar.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Ett gott råd är att börja enkelt; det är mycket lättare och billigare att få ihop en snygg, trovärdig bonde- eller hantverkarklädsel som första dräkt. Efter hand som du lär dig mer kan du om du vill avancera uppåt. Försök inte klä dig som riddare eller adelsdam om du inte har kunskaperna, pengarna och accessoarerna. Fina klänningar gör ingen adelsdam (och en adelsdam om någon måste vara helt moderiktigt klädd, med klänningar som är sydda för att passa just hennes figur helt perfekt, inte efter något standardiserat mönster); frisyr, skor, huvudbonad, smycken och så vidare måste också vara rätt, och för detta krävs det tid, studier på området, och inte minst pengar att köpa material och/eller färdiga tillbehör för.

Man kan ha roligt och känna sig fin i enkla kläder också.

Är du man eller kvinna?
Under medeltiden fanns inte våra moderna tankar om jämställdhet; män och kvinnor ansågs vara i grunden olika, de hade olika roller i samhället, och de klädde sig olika.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Vissa flickor och kvinnor trivs inte i klänning, och tycker att det går lika bra om de klär sig i manskläder. Detta hade aldrig (nåja, nästan aldrig – Jeanne D’Arc var ju undantaget som bekräftade regeln) hänt under medeltiden. Givetvis kan ingen tvinga någon annan att klä sig på ett sätt de inte vill, men kvinnor i manskläder ska vara medvetna om att de inte är korrekt medeltida, oavsett hur snygga kläderna är i sig själva.

Vix i manskläder. Bilden är tagen i samband med 
ett lajv, och då kan andra regler än de historiska gälla. 
Bild av Elin Jibbefors.

Hur gammal är du?
Äldre personer tenderade ofta att vara lite mer konservativa i sin klädsel, något som kan vara bra att tänka på. Det är också värt att notera att i en tid när barn i yngre tonåren ofta tjänade sitt eget uppehälle som lärlingar, drängar och pigor, och det fanns liten eller ingen bot mot sjukdom och smärta, och arbetsbördan för de flesta var långt tyngre än för oss, ansågs man vara vuxen, medelålders och gammal tidigare än idag, när många inte ”blir vuxna” förrän de passerat trettio. Här är också värt att nämna civilstånd: en gift kvinna hade högre social status än en ogift, och detta markerades i klädseln.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Klä dig efter din ålder: är du inte en rodnande ungmö, klä dig inte som en, utan sträva efter lite mer värdighet. Är du gift, sammanboende, eller i en ålder då du rimligen borde ha varit det om du levt på medeltiden, bär någon sorts huvudduk. Är du en fjortonårig ung man är det lämpligt att du klär dig som son till en bonde, en hantverkarlärling eller kanske en väpnare. Det är däremot inte så realistiskt att klä dig till riddare (som ju faktiskt var yrkeskrigare) i rustning och svärd.

Två systrar; den ena är ung, den andra är maka och mor.

Vilka material användes?
Linne, hampa, ylle, siden, päls, skinn och läder av olika kvalitéer brukades. Men alla material användes inte till alla sorters plagg. Om man hårddrar det så är grundregeln: linne eller hampa i underkläder och kvinnors huvuddukar, ylle (eller ibland siden) till allt annat. Det säger sig själv att alla sorters moderna material, framställda på konstgjord väg (till exempel fleece, polyester, acetat, nylon, viscose, ”krossad sammet” – vilka alla är 1900-talsuppfinningar och ytterst sällan ser ut som något annat än vad de är) inte fanns under medeltiden, och därför inte bör användas till sådana idag. Inte ens bomull, som förvisso existerade, bör som regel användas, då det var ovanligt och dyrt.

Många tror att yllekläder är varma och kliiga, men det beror helt på vilken kvalitet det är på yllet. Många associerar ylle med tjocka vinterkläder, men det finns ylle som är så tunt och fint att det är helt genomskinligt, eller så mjukt att det går att ha det mot bara skinnet. Ylle har dessutom de fina förmågorna att kunna isolera mot både värme och kyla, det värmer även om det blir vått, fattar inte eld särskilt fort (och när det gör det så brinner det relativt långsamt), och det kräver oftast ingen annan rengöring än att vädras ute en fuktig dag, och eventuellt borstas av. Det är bra att försöka få tag på tyg i 100% ull, eftersom konstmaterial motverkar tygets naturliga egenskaper: det blir varmare och svettigare, för att inte tala om att konstmaterial kan smälta fast på huden om man har otur och kommer för nära en eld eller ett ljus. Nuförtiden finns det flera företag i Sverige som säljer rena ylletyger avsedda för historiska kläder; länkar till dem finns i marginalen till vänster.

Man kan säga att det fanns två sorters ylletyger: de enklare sorter som vävdes hemma, och även fina, importerade kläden, vävda av yrkesmän i utlandet. Om vi fortsätter exemplet från ovan (riddaren, köpmanshustrun, hantverkaren, bonden och pigan), så har alla fem personerna framför allt kläder i ylle, men riddaren och den rika köpmanshustrun har råd med betydligt bättre och finare kvalitet, har råd att betala bättre skräddare och får därför bättre passform på kläderna än vad småbonden och pigan får, för att inte tala om fler ombyten.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Sy underkläder i vitt eller oblekt (ej färgat!) linne eller hampa.
- Använd ylletyger till alla plagg som ska synas (hosor, kjortlar, struthättor), det ser många gånger bättre ut än linne.
- Säckväv användes inte till kläder, inte ens av de fattiga, så snälla, sätt inte på dig en jutesäck med hål för huvud och armar.

Mikael och Vix - båda har kjortlar i ylle, men man kan se linnet i skjorta 
och särk där ärmarna rullats upp. Vix huvudduk och förkläde är också de i linne.
 Bild av Peter.

Vilka färger fanns?
Att tro att medeltiden bara var grå och brun är en missuppfattning - även om mångas vardagskläder var ofärgade så gick i princip alla färger utom neongrönt, chockrosa och fluorecerande gult och orange att få fram med naturliga färgämnen, och färgglada kläder var populära. Olika nyanser av blått, rött, rosa, gult, grönt, orange, brunt och vitt användes. De värderingar som vi lägger i vissa färger fanns inte heller då – idén att rosa är en färg för flickor verkar ha kommit först efter andra världskriget.

De syntetiska färger som alla moderna kläder är färgade med fanns inte under medeltiden. Istället användes olika typer av naturliga färgämnen som finns i många växter och vissa djur. Man kan, ungefär som ovan, säga att det fanns två typer av färgade tyger; de som färgades av professionella färgare, och de som färgades hemma på gården. Det säger sig självt att de yrkesmässigt färgade tygerna var av bättre kvalitet (de hade till exempel jämnare och djupare färg) och var därmed dyrare. Ska man generalisera kan man säga att ju mörkare och djupare färg ett tyg har, desto dyrare hade det varit på medeltiden, så ska du föreställa en person med begränsade ekonomiska medel, välj en ljusare nyans. Av alla färger var riktigt mörkt, sotigt svart den knepigaste – ofta bleknade den efter en tid till att bli brunsvart eller grönsvart. Å andra sidan fanns det ju svarta får, men det svarta var då mer åt det gråa hållet. Mer om ylletyg här.

Nämnas bör också att linne vanligtvis (det finns vissa undantag) inte färgades, utan lämnades som det var, eller blektes. En anledning till det kan vara att växtfärgat linne oftast behåller färgen dåligt; den bleks snabbt i ljuset. Mer om linnetyg här.
  
För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Ha gärna färgglada kläder, men använd inte färger som sticker i ögonen. Att titta på medeltida bilder för att se vilka färgkombinationer som var populära är en bra idé.
- Alla onda, mystiska eller coola personer klädde sig inte i svart förr, utan i de färger som för tillfället var mest moderna - under större delen av medeltiden var det inte svart. Återigen: titta på bilder från tiden!
- Linne bör vara vitt eller oblekt. Använd bara färgat linne om du läst in dig särskilt på det, och har fått en bra uppfattning om när det är lämpligt.
- Plagg ska vara sydda helt i samma tyg, eller - om du gör 1300-talskläder - ha höger sida (fram, bak och ärm) i en färg, och vänster sida i en annan. Sy inte kilar i avvikande färg från plagget! Det var inte brukligt.

Garn på tork efter att ha blivit färgat med krapp. (c) Jan Wagner

Hade man mönstrade kläder?
Ja, det hade man. Enfärgade kläder verkar av källmaterialet ha varit vanligast, men det finns flertalet exempel i både bilder och fynd på framför allt randigt, men också rutigt, använt både trådrakt och på snedden. Mer avancerade mönster, med djur och växter, kunde vävas in i sidentyger, men det var självklart bara de riktigt förmögna som hade råd med sådant.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Använd framför allt enfärgade tyger.
- Använd enkelt rutade eller randade tyger, men undvik typiskt skotskrutiga mönster.

Bösskytten Alex.

Hur syddes kläderna?
En fungerande symaskin uppfanns inte förrän i mitten av 1800-talet (mer än 300 år efter medeltidens slut), så innan dess syddes alla kläder, skor, väskor, täcken, kuddar, handdukar osv. för hand med vaxad lintråd, silketråd eller ulltråd. Den som har erfarenhet av handsömnad ser skillnad på maskinsydda och handsydda sömmar på en gång. De sömmar som användes innan symaskinens tid var anpassade för handsömnad, och olika stygn användes till olika saker, beroende på vilken styrka man ville ha på sömmen, hur snabbt den gick att sy, och vilket som blev snyggast på just det stället.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Fundera på vad du vill få ut av att tillverka dina medeltidskläder: vill du få dem färdiga så fort som möjligt så att du kan använda dem, eller vill du lära dig de olika medeltida teknikerna? Den som har en lite högre ambitionsnivå för sina medeltidskläder väljer att bara sy de inre sömmarna på maskin, och syr alla synliga fållar för hand. Välj att sy med blekt eller oblekt lintråd, färgad silketråd eller ulltråd, då bomullstråd i samma nyans som tyget är ett modernt påfund. De som är helt insnöade i medeltidshobbyn (som alla på de här bilderna) handsyr ofta allt, även det som kanske aldrig kommer att synas.

 Sömnad av snörhål.
   
I vilken ordning skulle du klä dig?
Hur häftig tanken på vapen och rustning än är, och hur dramatisk eller vacker en böljande mantel än ter sig, så är det inte det första eller viktigaste man bör skaffa. Det kommer faktiskt långt ner på prioriteringslistan. Att ha underkläder, något som täcker fötter och ben, kroppen och huvudet är långt viktigare.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Börja med det viktigaste först, inte nödvändigtvis med det du tycker verkar roligast (klänning, mantel, struthätta eller något annat). Fundera på vad du faktiskt behöver. Skulle du köpa en snygg jacka om du inte ägde kalsonger eller strumpor? Eller en festklänning om du inte ägde några skor eller tröjor att använda till vardags? Lika viktigt är det att utrusta sitt medeltida jag i rätt ordning.

Vill du läsa mer?
Gå till artiklarna om kläder för män, kvinnor och barn.
Det finns också en artikel om hur du söker efter medeltida bilder.
Vill du sy egna kläder så börjar artikelserien om grunderna i handsömnad här och en recension av de mönster som finns på att köpa idag hittar du här.

Referenser:

Andersson, E. (2006). Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge. Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet, Historiska Institutionen. 

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.

Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag.

Nockert, M. (1985). Bockstensmannen och hans dräkt. Falkenberg: Stiftelsen Hallands Länsmuseer, Halmstad och Varberg. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 24 MAJ 2015