Gycklare och Musiker

På så gott som varje medeltidsmarknad finns det både gycklare och musiker – under medeltiden kallade lekare - som bidrar till stämningen på ett trevligt sätt. Eftersom konsten antagligen är det primärt intressanta och kläderna kanske bara är en av flera olika scenkostymer, så riktar sig detta inlägg framför allt till dig som är marknadsunderhållare, för att du ska få en enkel guide till hur dessa personer kunde klä sig på medeltiden. Som vanligt är introduktionen och avsnitten om mäns och kanske kvinnors kläder också bra att läsa, eftersom detta inlägg bygger på dem.

 Jonatan "Skorpan" i Gycklargruppen Pyro. 

De snygga kläderna i stil med modet under 1300-talets mitt/slut
 är sydda av hans syster Tove i Carnis.

Till att börja med är det viktigt att förstå att lekare över lag tillhörde samhällets botten. Deras ostadiga, kringflackande tillvaro föraktades av bönder och hantverkare, de hade betydligt sämre lagligt skydd än bofasta medborgare och likställdes ofta med tiggare och andra vanartiga människor. Att vara lekare var alltså ingen glamourös dans på rosor.

Lekare i Härkeberga kyrka, Uppland. 

Målad av Albertus Pictor i slutet av 1400-talet.

Trots detta levde lekarna inte i ett socialt vakuum; de påverkades som alla andra av tidens strömningar och moden, även om deras yrke ibland krävde att de gav sina kläder en annorlunda twist. Under tidig medeltid verkar lekares kläder ha varit i princip identiska med vanligt folks, men på 1300- och 1400-talen började hättor med påsydda åsneöron, kanske mer än en strut (två är vanligt), ibland bjällror, bli vanliga. Ofta avbildas deras kläder som slitna och burna på ett mindre elegant sätt än vad som var moderiktigt, till exempel barfota eller med nerhasade hosor. En stav med en klump i ena ändan (som senare utvecklades till en sorts spira med narrhuvud) är också vanlig på bilder.

 En narr dansar bredvid kung David, England 1410-19. 

Trots de olikheter som fanns mellan vanligt folks kläder och lekares kläder så är det ett faktum att man ofta kan känna igen den moderna siluetten även i lekares kläder, något som man tyvärr inte ofta ser bland dagens gycklare och musiker. Det är troligt att de ofta köpte sina kläder på den blomstrande andrahandsmarknaden som fanns i städerna. En del, mer framstående, lekare kunde få mer eller mindre fast anställning hos någon herreman. Då kunde de få finare kläder som en del av sin lön.

 För akrobaters del är det förståeligt att kläderna måste gå att röra sig obehindrat i. Detta behöver inte vara en ursäkt för att tumma på den historiska korrektheten – tvärtom. Medeltida kläder i en stil som användes av vanligt folk är ofta mycket rörelsevänliga – trots allt arbetade de flesta hårt och kunde inte vara för begränsade i sitt rörelsemönster.

Tobias i Albrechts Bössor visar rörligheten i 

medeltidskläder under en dräktföreläsning.

Vill du att dina kläder ska kännas medeltida så är det bra att tänka på följande:

- sy själv eller låt någon annan sy dina kläder efter historiskt korrekta mönster, eller köp kläder gjorda efter historisk förlaga. Observera att nästan alla narrar i bildkällorna har tighta hosor: pösbyxor användes inte av medeltidens människor i Europa.

- använd korrekta material: vitt eller oblekt linne till underkläder, ylle i olika färger till allt annat.

- sy eventuellt på åsneöron på en vanlig struthätta

- undvik i görligaste mån moderna saker som till exempel solglasögon och gympaskor.

 Skorpans skor matchar resten av hans outfit.

Referenser:

Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

SENAST UPPDATERAD 7 OKTOBER 2013