30 Sep 2013

Moderna Medeltidare Del 4

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.

Namn: Katarina

Ålder: 36

Familj: Man, två barn (en 6-årig pojke och en 3-årig flicka), två bonusbarn (en 15-årig flicka och en 13-årig pojke). Alla följer med på Medeltidsveckan, i lite olika utsträckning. 13-åringen och 3-åringen skulle vilja vara där i två veckor, 15-åringen vill vara med i tre dagar. På andra event har det varit lite blandad kompott. Ibland vill de med, ibland inte. Men jag, mannen och de två små åker alltid ihop. 

Yrke: Ortopedingenjör 

 Min senaste klänning: sent 1300-tal med 
knappar, buren med huvudduk och förkläde.

Andra intressen du har: Hantverk, särskilt textil men även skinn och jag har planer på trä. Jag gillar att måla, mest med oljefärg eftersom det kan bli så härligt kladdigt och det är lätt att göra om när det blir fel.  Jag älskar böcker, särskilt deckare, historisk skönlitteratur och fantasy, och gillar att ha fina böcker i bokhyllan som jag kan läsa om och om igen. Jag gillar film och gärna en välgjord fantasy eller science fiction film eller serie, vem älskar inte ”Game of Thrones” till exempel (där är inte min man lika imponerad tyvärr, så dem får jag oftast se själv). Jag tycker om att hålla på i trädgården också och har högtflygande planer om dammar, rabatter och odling, vi får se vad det blir av dem. Man ska ju ha tid att förverkliga allt. 

Din medeltidsrelaterade blogg: Tyvärr har jag inte någon, och har heller ingen ambition att skaffa en. Jag nöjer mig med att lägga upp mina färdiga projekt i mitt album på Sysidan
Medeltidsförening du är med i: Vi startade en egen förening, Nordheim, eftersom vi behövde tillhöra en förening för att bo i Styringheims läger under Medeltidsveckan 2012. Innan dess hade vi varit medlemmar i Styringheim, och det blev bara till namnet eftersom vi bor så långt bort. Fördelen var deras förmånliga familjemedlemsskap. Nordheim fick sitt namn efter vår gård (Nordhem) och är nog mest av allt en hantverksförening, vi har ingen direkt verksamhet utom att fyra av oss brukar ha symöten varannan vecka.  Vi startade den eftersom vi inte hade någon som fanns tillräckligt nära och som delade vårt nedstressade intresse, senare upptäckte vi att det fanns en SCA förening i närheten men då var det liksom försent…
Favoritperioder: Om ska jag välja en period blir det nog sent 1300-tal, vikingatid känner jag mig också lite sugen på, och tidigt 1900-tal skulle jag vilja prova på lite. Annars gillar jag nog de flesta perioderna.

Mina senaste två projekt som precis blivit 
klara: knäppt hätta och påsmössa, sent 1300-tal.

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det? Det började 2008. Vi bestämde oss för att åka till Medeltidsveckan på Gotland. Min svåger hade varit där året före med sin nya flickvän, som hade ett mångårigt medeltidsintresse bakom sig, och vi tänkte åka med dem dit. Så jag började sy kläder till min familj, och min svågers familj också, eftersom han är symässigt handikappad. Jag skaffade mig lite kunskap via internet, och fick sen till min lycka tag på mönster från… jo då, från Fru Sofias ateljé.
Sen blev det så att min man tyckte att vi skulle gifta oss där också, och helt plötsligt behövdes det ett och annat plagg extra, och även till min pappa med flickvän som givetvis skulle komma också. Det blev en stressig vår och sommar då jag sydde nästan nittio plagg; klänningar, hosor, kjortlar, skjortor och strumpor, hattar osv. 

Hur såg dina första medeltidskläder ut? Mina första medeltidskläder bestod av tre dräkter. Varför nöja sig med en, när man precis har hittat en anledning till att få sy en himla massa fantastiska klänningar.
En vardagsstass med underklänning i lila linne som var snörad i ryggen (så klart, riktigt idiotiskt) och en mörkbrun överklänning i blandylle, som jag faktiskt tycker mycket om ännu men liksom inte ”kan med” att ha eftersom den är ett fantasi-hopkok.  
Min finklänning i naturvit sammet med vävda band på armarna strax över klockärmarna, en riktig fantasy-klänning. Tyvärr fick jag inte klart underklänningen så klänningen blev inte använd, men den sitter verkligen som ett smäck.
Till sist min brudklänning i kritvit duchesse, med broderad bård längs överkanten. Fin - ja, medeltid - nej. Jag hade dessutom inte hunnit prova den ordentligt med snörningen i ryggen (japp, på den med). Så på min bröllopsdag, under tiden min kompis hjälpte mig att snöra den märkte hon att snöret i ryggen nog inte kommer att räcka. Lite lätt orolig frågar hon mig: ”Du har väl provat klänningen innan?” Jag svarar glatt att nej, det hann jag inte med. ”Ok” sa hon, ”då får jag snöra lite hårdare!” Jag kan ju nämna att jag var tvungen att släppa lite på snörningen under middagen sedan…

Vad är roligast med den nutida medeltiden? Det roligaste är att sy. Det är egentligen kärnan i hela mitt intresse, att göra ett gott hantverk som dessutom används. Det är dessutom kul att hela tiden lära sig mer och mer (det är nörden i mig som talar nu).
Det andra som är det roligaste är att vi samlas och umgås på ett helt annat och mycket trevligare sätt när vi "medeltidar". Vi sitter runt brasan på kvällen och pratar eller handarbetar som jag gör tills det är för mörkt för att se något. Hemma sitter en vid datorn och en vid tv:n, och ytterligare en framför tv:n med datorn och hörlurar på. Inte lika mysigt.
Det tredje är att skjuta långbåge, som alla i vår grupp gör, från minstingen på tre år upp till äldsta 50-åringen. Den minsta minstingen är ju egentligen 3 månader men hon kommer säkert också vilja skjuta båge inom kort.

 Min lille kille på långbågetävlingen för barn MTV 2012, 
det regnade mycket den veckan och allt var blött och 
därför hade han mysbyxor och gympaskor medan det torkade.

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden? Det är så svårt att få reda på fakta angående föremål och klädesplagg, var, när, hur? Det är jättesvårt att hitta bilder och sedan förstå hur ett plagg bör vara konstruerat utefter det. Det blir ju så att jag då sneglar på hur andra har gjort. 
Jag tyckte också att det var svårt i början att få en överblick på vad man hade under vilken tid och vilken huvudbonad som passar till. Man vill ju inte skämma ut sig totalt. Nej, just det... försent ;)

 Vad innebär historisk korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför? Egentligen anser jag nog att stämningen är viktigast. Men helst skulle jag vilja att alla hade superkorrekta kläder och utrustning. Men man kan väl inte få allt. Men å andra sidan skulle jag inte klara mig helt utan moderniteter heller, jag vill bara inte att det ska synas. Jag fuskar med underkläder, moderna hygienartiklar och jag lägger en tunn slitsula på mina skor. (Jag kan också tänka mig att fuska med skor till barnen när det regnar flera dagar i rad och allt är blött.) 

Gruppens tre yngsta medlemmar under Medeltidsveckan 2013.

Inte heller i vår lilla förening är alla på samma nivå, många tycker att ”medeltidsinspirerat” räcker, även om jag försöker lära upp dem, moahaha…
Jag anser ändå att alla får välja hur korrekta de vill vara, men jag tycker att de ska få göra ett medvetet val. Jag irriterar mig på de där fina klänningarna man kan köpa i marknadsstånd, eftersom de mer eller mindre utger sig för att tillhandahålla ”medeltidskläder” i polyester som en ovetande nybörjare glatt köper utan att veta bättre.  

 Är det något du vill tillägga? Nej, tror inte det.

15 Sep 2013

Kläder för Graviditet och Amning

Har du inte läst Introduktion till Medeltidskläder och Kvinnors Kläder så rekommenderar jag att du först gör det. Det här inlägget bygger på dem och du kommer att missa en hel del mycket viktig information om du inte läser dem.

Maria, medlem i Albrechts Bössor och Carnis till vänster.


Under medeltiden fanns inte de preventivmedel vi tar för givet idag, graviditeter var därför vanliga bland gifta, sammanboende och andra ”aktiva” kvinnor. (Här ska tilläggas att de flesta kvinnor inte gifte sig förrän de var runt tjugo år eller mer, med undantag för adelns döttrar.) Barn ammades också längre på medeltiden än vad de flesta barn gör idag; tre-fyra år var vanligt. Troligtvis var majoriteten av medeltidens kvinnor gravida eller ammande oftare än de inte var det under många år av sina liv. Att ha kläder som kunde användas som de var även under graviditet och amning, eller lätt kunde anpassas för att brukas som mamma/amningskläder, var därför något som bör ha varit viktigt för de flesta. Här är några medeltida lösningar på praktiska kläder under graviditet och amning.


Samma kvinna, samma kjortel; nysydd till en av barn omärkt figur till vänster, 
och fyra år senare (en vecka innan beräknad förlossning) till höger.

Graviditet
Det finns bilder på gravida, framför allt under senare medeltid. Under tidigare medeltid är det ofta svårt att tydligt se en gravidmage, även om man av berättelsen bilden illustrerar vet om att kvinnan är gravid.

Maria och Elisabeth träffas och gläds åt varandras havandeskap.

Löst sittande kläder
Det enklaste är givetvis att göra särkar och kjortlar som är så vida att de lätt har plats för växande mage och bröst. Under 1200-talet, början av 1300-talet och delar av 1400-talet var lösa kläder på modet även bland fint folk, så gör du kläder från de perioderna så kan du kanske använda en del, eller alla, av dina vanliga kläder även som gravid.

Figursydda kläder
Under 1300-talets senare del och in på 1400-talet var figursydda kläder högsta mode. Är detta perioder du håller på med så är snörning din vän. Är dina vanliga kjortlar snörda (fram eller i sidorna) kan du lätt justera dem allteftersom du blir större. 

 Maria och Elisabeth träffas, England 1400-tal. 
Elisabeth (till höger) har löst upp snörningen över magen.


"Visitation of Mary" av Rogier van der Weyden
Nederländerna, 1445. Elisabeths klänning är uppsnörd i sidan. 

Till både löst och snävt sittande kläder är det en idé att sätta kilen mitt fram lite högre än den naturliga midjan - det kan göra att du får plats med magen rätt långt in i graviditeten och kommer ge dig rätt siluett även efter att barnet är fött – svankrygg och putmage verkar ha varit en ideal figur för en kvinna under stora delar av medeltiden.

Amning
På grund av alla bilder av den ammande jungfru Maria har vi flera varianter på hur tillgång till bröstet kunde lösas:

Stor urringning
Är din urringning tillräckligt stor kan du bara dra ner den när barnet ska ammas. Det finns många bildexempel på detta, men det är inte så diskret och det kan bli kallt – se upp för mjölkstockning.

Hur många mammor till lite större ammade barn känner igen sig?
Maria och Jesusbarnet, Tyskland, ca 1380.

Djup slits mitt fram
En djup slits mitt fram i urringningen ger bra tillgång till tröst och näring, men är svår att hitta bilder på.
                     
Amningsslitsar
Det finns många exempel även på detta: helt enkelt slitsar på kjortelns eller särkens framsida, lite vid sidan av brösten. Du kan också sprätta upp sidsömmarna en bit. Detta fungerar bäst på lite lösare kläder och är ett mycket diskret att amma på. När du inte längre ammar kan du sy ihop slitsarna och använda kläderna som vanligt. 

Maria ammar, Österrike, 1150-1200. 
Amningsslitsen syns tydligt.

Maria ammar, Frankrike, 1335-40.
Amningsslitsar verkar fortfarande vara i användning.

Amningsslitsar i en särk.

Snörd eller knäppt kjortel
Finns också belagt. Det är enkelt att bara knäppa eller snöra upp kjorteln framtill när det är matdags.

"Madonna Surrounded by Seraphim and Cherubim
av Jean Fouquet, Fransk, 1452.

Kombinera
Du kan med fördel kombinera ett par olika sätt; en djup urringning i särken och amningsslitsar i kjorteln, eller amningsslitsar i särken och en frontsnörd/knäppt kjortel över, eller någon annan kombination som känns bra. 

Särk med amningsslitsar (samma som ovan - slitsarna sitter lite 
vid sidan av brösten och syns inte på bilden) under frontsnörd kjortel.
Bild (beskuren) (c) J. Wagner.

Det viktigaste är att ha inte ha öppningarna på samma ställe i de olika klädlagren. Det förhindrar både oönskat blottande och drag.

 Länkar till återskapade plagg
Därför att det kan vara lättare att förstå ett koncept om man sett det "på riktigt". 

Petras ärmlösa amningssärk, samt utvärderingen av den.


UPPDATERAD 16 JUNI 2014

14 Sep 2013

Moderna Medeltidare Del 3

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.

Namn: Mikael Ranelius

Ålder: 28

Familj: Medeltidande fästmö och katt. Ja, katten medeltidar alltså inte. Inte än i alla fall…

Yrke: Gymnasielärare i svenska och historia.

Kjortel med många, tätt sittande knappar på ärmarna, struthätta, hosor, bälte, 
väska och vändsydda skor, allt enligt modet under 1300-talets andra hälft.

Andra intressen du har: Förutom ett allmänt hantverks- och historieintresse som givetvis knyter an till min medeltidsfäbless ligger litteraturen mig varmt om hjärtat, både som läsare och textskapare. Nio av tio böcker som jag avverkar är historiska romaner eller historisk facklitteratur, vilket kanske inte får folk att trilla av stolen av förvåning med tanke på yrkesval och hobbies. Jag intresserar mig även för språk, musik, antropologi och politik.

Din medeltidsrelaterade blogg: Jag har lagt ut smått och gott från medeltiden och andra tidsperioder på Historisk dräkt och hantverk, men i dagsläget har jag tagit bloggpaus på obestämd framtid. Jag har ambitionen att återuppta bloggandet framöver när det känns inspirerande och meningsfullt.

Medeltidsförening du är med i: Sedan ett par år tillbaka är jag med i föreningen Albrechts Bössor som återskapar ett bössekompani under kung Albrecht av Mecklenburgs regering 1364-1389.

Favoritperioder: Ett antal, men om jag ska begränsa mig till de viktigaste bör jag framhålla det forntida Egypten, medeltiden med tonvikt på 1300-talets mitt och mongolriket samt kolonialismen under 1800-talets andra hälft. Svensk förindustriell allmogekultur och dräkttradition.

Handsömnad av kläder.
  
Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det?
Jag är född in i medeltiden! Inte kronologiskt, inte bokstavligt, men kulturellt i och med att jag är född i Visby inte många år efter att den första medeltidsveckan gick av stapeln; Jag brukar säga att det räcker som förklaring. Det ska såklart medges att alla visbybor inte per automatik växer upp till fullfjädrade medeltidsnördar, men för egen del har min födelseplats och tidiga uppväxt bland ruiner och ringmuren tveklöst haft ett avgörande inflytande på mitt medeltids- och historieintresse, ett intresse som kontinuerligt har närts av mina föräldrars böjelse för det förflutna även efter det att vi flyttade från Gotland. Vid fyra års ålder hade jag redan dragits med till merparten av Gotlands stenkyrkor, fornborgar och gravfält. Jag matades med bildstenar, trojaborgar, rostiga järnföremål i museimontrar och kyrkmålningar, och jag gillade det. Spåren efter medeltiden och perioder ännu längre tillbaka i historiens dimmor blev någonting tryggt och hemtamt, samtidigt som det alltid fanns mer att lära och mer att utforska. Jag kommer alltid att bära med mig picknicken med kycklingsmörgås utanför ringmuren, de småläskiga riddarna bakom sina tunnhjälmar på sina väldiga hästar, brända mandlar, de sommardoftande stigarna till ännu något fornminne som pekades ut av en kringelskylt. De är för alltid förankrade bland mina första minnen, så mitt nuvarande medeltidande innebär också ett sentimentalt återbesök till min egen historia lika mycket som en tidsresa 750 år tillbaka i tiden.

Det dröjde dock många år innan mitt småputtrande medeltidsintresse blommade ut på allvar och tog sig kreativa uttryck. Jag har alltid älskat att pyssla och arbeta med händerna, och redan vid 10 års ålder kom jag fram till att jag ville sy en karolineruniform i syslöjden (vilket aldrig förverkligades av praktiska skäl, även om fröken var förtjust över min entusiasm). I högstadiet blev jag fascinerad av traditionellt bågskytte, och den ena tanken ledde till den andra och tillslut satt man där med fjäderstålsringar och låsringstång till tonerna av filmmusiken från Sagan om ringen. 

När jag tog studenten var jag redan färdig med min första brynja och hade sytt både skjorta och brokor med klumpiga handsömmar av polyestertråd i fint linnetyg från Olssons tyger (jag har aldrig hittat ett lika fint linnetyg hos dem efter det). Ingen i min kompiskrets delade mitt esoteriska intresse så nätet och diskussionsfora såsom Historiska Världars forum kom att betyda mycket för min fortsatta väg in i den moderna medeltiden. År 2004 bar jag första gången medeltidskläder på medeltidsveckan (se nedan) och fyra år senare fick jag en inbjudan av albrechtarna att hänga med på deras Staffansfest. Och på den vägen har det fortsatt.

Hur såg dina första medeltidskläder ut?
Som tur är finns den dräkt som jag bar på medeltidsveckan 2004 förevigad på bild, dock i mina föräldrars album vilket innebär att jag inte har tillgång till dem här och nu. Mina brokor var ett tygmonster som slukat uppemot fem meter linnetyg, men de hade sytts så korta i grenen att de kändes obehagligt tajta samtidigt som de var minst tre gånger så voluminösa kring låren som de borde ha varit. Skjortan var en kort och tajt historia som jag nätt och jämnt kom i, med en ofrivilligt djärv V-ringning (min syster använde den sedan som pigblus på det lokala friluftsmuseet). Till detta kom ett par välskräddade hosor i äkta kornblå fleece, en köpt bockstenskjortel i mossgrönt mollskinn, en brun bockstenshätta i någon slags ylleblandning samt en maskinsydd linnecoif. Skorna var köpta, amatörmässigt vändsydda och luktade bacon.

Vad är roligast med den nutida medeltiden?
Jag värdesätter nog själva hantverksprocessen högre än användandet. Planerandet och sömnaden av en ny dräktdel eller accessoar innebär nästan alltid ett stimulerande och upplyftande projekt som kan hålla igång mig i veckor, det kan verkligen framkalla en kick. Känslan av att stå med svetten rinnande längst med tinningarna efter en intensiv strid med svärd och spjut kan framkalla en eufori som få aktiviteter kan mäta sig med. Genom medeltideriet har jag inte minst fått förmånen att stifta nya fantastiska bekantskaper och berikats av oskattbara upplevelser. 

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden?
Som bortklemad senmodern svensk som tar rinnande vatten och sängar för givet kan det primitiva lägerlivet vara påfrestande, inte minst när den fuktiga halmmadrassen knölar och solen utanför gassar på. Om jag ska dela med mig av min högst subjektiva verklighet så är medeltida kläder för det mesta ganska obekväma. De må vara finare än dagens shorts och t-shirts, men obekvämare och varmare. Jag har återskapat kläder från andra tidsperioder, alltifrån den romerska antiken till 1800-tal, och än så länge upplever jag det medeltida modet som det i särklass obekvämaste. Men vill man vara fin får man lida pin.  

Skugga.

Vad innebär historiskt korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför?
Historiskt korrekthet innebär att man i största möjligaste mån (och utrustat med ett välvässat källkritiskt omdöme) baserar sitt återskapande utifrån historiskt källmaterial och bevarade artefakter, med minimalt eller helst inget kompromissande. Jag menar att historiskt korrekthet är ett ideal som man kan välja att eftersträva, även om hundraprocentig överensstämmelse och perfektion av platonska mått kanske inte är uppnåeligt.
Historiskt korrekthet är viktigt för mig, då mitt medeltidsintresse i mångt och mycket drivs av frågan wie es eigentlich gewesen för att citera von Ranke. Jag vill känna på historien och nå insikter om några av de livsvillkor som har styrt människors liv, och då är autenticitet en förutsättning. Men historisk korrekthet eller HK styrs förstås av sammanhang och vilka anspråk man gör. Om andra historiska föreningar, filmer, böcker och annan media skildrar medeltiden på ett mindre ”purjo” vis rör det mig inte så länge man inte ger sken av att förmedla en historisk sanning.

Något annat att tillägga?
Du som läser detta, börja medeltida du med om du nu inte redan gör det!