29 Aug 2013

Moderna Medeltidare Del 2

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.


Namn: Anna Lindemark

Ålder: 33

Familj: Jag är gift med en surgrävling som inte medeltidar. Innan vi träffades var jag helt inställd på att den jag valde nästa gång måste vara en annan reenactor. Det kändes helt omöjligt att leva ihop med någon som inte förstod eller var intresserad av samma saker, vilket kanske säger en del om hur stor del av mitt liv det här har slukat vid det här laget. Och hur ska man kunna förklara sitt tygsamlande, sina konstiga resor som bara verkar slitsamma utifrån sett, sitt maniska hantverkande eller den enorma mängden prylar som fyller hemmet från golv till tak ("din medeltidsskit"...) Men. Det har fallit förvånansvärt väl ut. Eftersom min make har den goda smaken att inte tvinga MIG att delta i något som jag lider av (segling, golf), ger jag honom samma frihet och sköter mitt reenactande på egen hand. Vi lever ändå ganska icke-symbiotiskt och sitter inte ihop vid höften. Sen har han visserligen nådigt låtit mig förfärdiga en grundutrustning åt honom, och följt med på ett par event av lättare karaktär, mest för att passa vår tvåårige son. Sonen har å andra sidan blivit ganska grundligt ekiperad och kommer att tvingas med på diverse reenactmentjippon tills han själv säger stopp när han blir tillräckligt gammal. (Det samma gäller hans blivande syskon som kommer i oktober.) Halva nöjet är ju lite att klä ut ungarna.

Yrke: Bibliotekarie. Helt utan hantverksbakgrund eller formella praktiska utbildningar inom något slöjdartat. Å andra sidan ger det mig goda möjligheter att leta reda på text- och bildkällor, artiklar i databaser och diverse annat matnyttigt både för mig själv och för gruppen.

 Haklin, huvudlin, moderiktiga flätkringlor 
och yllekjortel från 1300-talets senare del.

Andra intressen du har: Text! I alla former! Jag läser, skriver, språknördar och jobbar som översättare vid sidan av. Jag kryssar också för samtliga rutor på nördformuläret; rollspel, dataspel, figurspel, nördiga teveserier etc etc. När jag bara hade mig själv att tänka på hade jag femtio hobbies. Om man arbetar och har små barn kan man rimligen ha tid med kanske en (medeltidshantverk). Ska man träna också blir varenda minut en dyrbarhet. Blä. Men när jag levde brukade jag också fotografera, spela flöjt, lajva, sy kläder, bryta mig in i ödehus och faktiskt aktivt ägna mig åt det övriga som jag har listat ovan, även när ingen betalade mig för det eller fick ett psykbryt och skickade arga mail om jag inte levererade i tid.

Din medeltidsrelaterade blogg: Jungfruburen - kommer från och med nu att enbart vara på engelska. Eftersom man får så många trevliga utländska vänner när man håller på med det här.

Medeltidsförening du är med i: Albrechts Bössor. Hemsidan är för tillfället under redigering.

Favoritperiod: Sent 1300-tal.

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det? När min före detta flyttade in hos mig hjälpte jag honom att packa upp, och hittade ett par gigantiska påsbrallor i gult och grönt, med en hallonröd codpiece. Jag stirrade på det sömnadstekniska missfostret och bara "Älskling, är det något du vill berätta?" Han hade en medeltidsförening i ärmen, som han inte var så väldigt aktiv i och därför hade missat att nämna. Jag hade slutat lajva sedan ett par år tillbaka, eftersom jag hade tröttnat på teaterelementet som allt som oftast brukar bli en rätt jobbig pannkaka på merparten av de lajv som jag varit på. Det funkar när man är femton, men sen blir skämskudden för tung. Reenactment var svaret - hantverk, socialt umgänge och olika projekt och utflykter, men utan att man behövde stå ut med tolvåriga "byäldste", fulsminkade orcher som desperat försökte konversera på genomusel högstadieengelska, eller förbipasserande bilar som folk skrek "DRAKE!!!" efter. Det finns andra typer av lajv, men de var inte inom räckhåll för mig där och då, och hobbyn har utvecklats oerhört mycket sedan dess. Just då ville jag bara lägga ner. Reenactment var svaret. Jämförelsevis minimal skämsfaktor. Ett tydligt avgränsat hantverksfält där man verkligen har chansen att fördjupa sig. Och någon slags akademisk förankring som gör att det känns mer bundet och befogat än att ägna sig åt helt fri design av kläder och föremål. Det är kanske trist men också tryggt att arbeta med återskapande av fynd än att ge sig ut i tomma intet och designa från grunden.

 Det var under den här städningen som maken för 
första gången lät helt allvarlig när han sa - Du har problem.

Vad är roligast med den nutida medeltiden? Roligast är att hantverka. Och lära nytt inom det området. Textiltetris är otroligt rogivande, och när jag känner mig nere går jag och klappar på mitt tyg och funderar på vad jag ska göra av det. Det kanske är materialistiskt, men reenactment är nu en gång en materialsport. Roligast är också att alla är så glada, och i nio fall av tio kommer med stor entusiasm och vänlighet till bordet. Man träffar nya människor på ett sätt som jag inte gjort sen jag var femton, då alla är hypersociala, och det ska sägas att jag är Extremt Asocial och inte fungerar i sammanhang som jag inte valt själv. Jag har väldigt svårt att bidra med småprat, till exempel på jobbet och i andra mycket heterogena sällskap. Men i de här sammanhangen har man en given punkt att samlas kring. 

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden? En ganska tråkig grej är å andra sidan skiktningen som ofrånkomligen uppstår när olika grupper möts. Finns det en strävan finns det alltid en rankning. Vem är mest korrekt? Vem är en paria med "fel" saker? Vem är okunnig om de historiska missar som begås? Vill man inspirera och uppmuntra, eller bara trumfa och gnälla? Jag vill att det ska finnas utrymme för allas hobbyutövande. Alla ska kunna göra det just DE vill. Sen kanske man måste välja en arena därefter och inte vänta sig att det man gör är gångbart överallt. Men ingen behöver ju vara dryg och elak för det.

"Reenactment är nu en gång en materialsport."

Hur såg dina första ”medeltidskläder” ut? Killen med påsbrallorna halade fram ett ex av Sarah Thursfields MTA (The Medieval Tailor’s Assistant), och sedan gjorde vi ett knorvligt block på mig, i grön yllefilt som var jättevarm. Särken jag sydde var snörd i ryggen, så jag kunde varken klä på mig själv eller röra armarna när jag väl fått den på mig. Ylleklänningen var framknäppt med ett slags skeva ulltumörer istället för knappar. Och jag "lånade" ett par skor av honom som han hade stulit från sin exflickvän och aldrig lämnat igen, eller hur det nu var. Men mina allra första "medeltidskläder" var nog egentligen ett par lajvklänningar i krossad plysch med lurexband som jag kände mig jättefin i på medeltidsveckan 1997.

"Ulltumörsklänningen"

Vad innebär historisk korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför? Historisk korrekthet innebär för mig att det finns (i föreningsandan) minst två källor på en pryl eller ett plagg - för att den ska anses "ha funnits" så hårt att vi kan säga att det vi gör är en rekonstruktion. Det finns också, på gott och ont, en "föreningskanon" av accepterade modeller och snitt som man kan följa. Bara att reproducera den i sig skulle ta ett helt liv, så man MÅSTE inte amatörforska och hitta på nytt. Jag vill helst inte hitta på eller gissa något alls. Helst vill jag bara göra kopior av konkreta textilfynd, eller saker som ligger så nära att det kan göra det samma. Jag maskinsyr aldrig, och jag vill så långt det går ha saker som i alla fall teoretiskt sett skulle ha kunnat framställas med tidens färgämnen, redskap och material. Även sådant som inte syns plågar mig, för JAG vet, och det är ju för min egen skull jag gör detta. (Trots det har jag kontaktlinser, en lagad tand, underbysser från Lindex, solskyddsfaktor. Värktabletter och vätsekeersättning i magen. Och mitt barn har engångsblöjor, napp i truten, moderna skor om det regnar. Han ska inte lida bara för att jag är knäpp.) Och eftersom det tar lika lång tid och kostar lika mycket pengar att göra icke-belagda paltor och prylar som det tar att göra "kosher"-föremål, förstår jag ärligt talat inte varför någon överhuvudtaget vill lägga tid och energi på att sy hittepågrejer som inte bottnar i något, när man nu KAN få något som är likvärdigt med en museirekonstruktion för samma insats. Så långt har jag kommit i min sjukdom.

Något du vill tillägga? Jag kanske har rantat nog som det är?

22 Aug 2013

Moderna Medeltidare Del 1

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.

Namn: Anna

Ålder: 29

Familj: Make, 3-årig dotter och katt, alla medeltidar utom katten (även om dottern gör det mest per medföljande).

Yrke: Biblioteksassistent och lärarstudentska.

Frontsnörd kjortel, flätkringlor, huvudduk
 och "fruhätta", från 1300-talets andra hälft.

Andra intressen du har: Jag har ett stort intresse för litteratur, textila hantverk och mode. Många av mina vänner höjer på ögonbrynen inför det sista men jag gillar mode, så länge det håller sig till före 1945 (eller ännu hellre före 1935). När det kommer till litteraturen läser jag mycket skönlitteratur, men är ganska kräsen med vilken typ. Jag har en förkärlek för 1800-talets brittiska klassiker och pusseldeckare. Den lilla facklitteratur som passerar mig är nästan enbart student eller textilnörds baserad. 

Din medeltidsrelaterade blogg: Sorgligt eftersatt: En Liljekonvaljemös Liv, Hantverk och Leverne.

Medeltidsförening du är med i: Nordic Knights. 

Favoritperiod: När det gäller medeltiden är det sent 1300-tal (kring 1360) även om jag ibland syr kläder från andra delar av medeltiden (och andra historiska epoker, där är 1800-talet favoriserat).

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det? Mitt intresse väcktes på medeltidsveckan i slutet av -90 talet men jag startade inte seriöst med medeltidandet fören 2007. När jag träffade min make, som är riddare med det här livet som livsstil, hade jag egentligen lagt allting på hyllan. Jag hade som ung, lättpåverkad och entusiastisk nybörjare träffat på ett antal människor som, genom elaka kommentarer om mina kläder (vi återkommer till dem) och min kompetens, knäckte mitt intresse. När jag träffade min man tog jag mig en allvarlig fundering över om detta var någonting jag ville börja med igen och kom fram till två saker. För det första, ja det ville jag och för det andra, jag ville göra det seriöst.

Hur såg dina första ”medeltidskläder” ut? Ja, jag var som sagt på medeltidsveckan och såg alla fina, färglada kläder. Sådana ville jag också ha! Sagt och gjort köpte jag de mönster som fanns att tillgå (Fru Sophias) och sydde mig en röd linneklänning med gröna kilar och lädersnörning i sidorna. För den skulle ju vara sådär tjusigt figursydd... Alla är nybörjare i början.

Vad är roligast med den nutida medeltiden? Roligast är den fantastiska gemenskap som blir när man träffar andra lika entusiastiska nördar. Som textilfantast tycker jag också att det är roligt med nya idéer och tekniker att arbeta i.

 Det medeltida tygförrådet och påbörjade projekt.

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden? Tråkigast blir den inställning jag stöter på ibland, de som sågar andra som inte har samma ambitionsnivå eller som inte har kommit lika långt i sin utveckling.

Vad innebär historisk korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför? För mig innebär historisk korrekthet att jag använder mig av de material, modeller och hantverkstekniker som fanns till hands då. Jag vill gärna skapa ett medeltida utseende på det jag gör så långt som det är möjligt. För mig är det både roligt och viktigt men det faktum att jag anser att mitt återskapande ska vara roligt i första rummet gör att jag tummar på en del saker. Jag syr exempelvis alla mina osynliga sömmar på maskin innan jag fäller dem för hand (jag tycker långsömmar är mördande tråkiga och tar allt för lång tid för min otåliga vilja att se resultatet färdigt). När vi bor i tält försöker vi återskapa en riddares boning men jag skulle inte vilja ha en hömadrass i sängen utan för min trasiga ryggs skull är tältsängar eller en luftmadrass bättre. Av samma anledning har jag mina moderna (men diskreta) glasögon ute på event. Jag är inte bekväm med att riskera den lilla syn jag har för att se 100 procent medeltida ut.

Är det något du vill tillägga? Kort sagt, jag anser mig vara seriös i mitt återskapande men jag är väl medveten om att det finns de som är mer seriösa än vad jag valt att vara. Precis som jag vet att det finns de som inte vill vara fullt så seriös som jag är. Jag tycker det är viktigt att vi försöker både acceptera och respektera att alla inte vill ha samma nivå av historisk korrekthet som vi själva vill ha. Det här är trotts allt vårt fritidsintresse och på fritiden ska man ha roligt.

14 Aug 2013

Gycklare och Musiker

På så gott som varje medeltidsmarknad finns det både gycklare och musiker – under medeltiden kallade lekare - som bidrar till stämningen på ett trevligt sätt. Eftersom konsten antagligen är det primärt intressanta och kläderna kanske bara är en av flera olika scenkostymer, så riktar sig detta inlägg framför allt till dig som är marknadsunderhållare, för att du ska få en enkel guide till hur dessa personer kunde klä sig på medeltiden. Som vanligt är introduktionen och avsnitten om mäns och kanske kvinnors kläder också bra att läsa, eftersom detta inlägg bygger på dem.

 Jonatan "Skorpan" i Gycklargruppen Pyro
De snygga kläderna i stil med modet under 1300-talets mitt/slut
 är sydda av hans syster Tove i Carnis.

Till att börja med är det viktigt att förstå att lekare över lag tillhörde samhällets botten. Deras ostadiga, kringflackande tillvaro föraktades av bönder och hantverkare, de hade betydligt sämre lagligt skydd än bofasta medborgare och likställdes ofta med tiggare och andra vanartiga människor. Att vara lekare var alltså ingen glamourös dans på rosor.

Lekare i Härkeberga kyrka, Uppland. 
Målad av Albertus Pictor i slutet av 1400-talet.

Trots detta levde lekarna inte i ett socialt vakuum; de påverkades som alla andra av tidens strömningar och moden, även om deras yrke ibland krävde att de gav sina kläder en annorlunda twist. Under tidig medeltid verkar lekares kläder ha varit i princip identiska med vanligt folks, men på 1300- och 1400-talen började hättor med påsydda åsneöron, kanske mer än en strut (två är vanligt), ibland bjällror, bli vanliga. Ofta avbildas deras kläder som slitna och burna på ett mindre elegant sätt än vad som var moderiktigt, till exempel barfota eller med nerhasade hosor. En stav med en klump i ena ändan (som senare utvecklades till en sorts spira med narrhuvud) är också vanlig på bilder.


Trots de olikheter som fanns mellan vanligt folks kläder och lekares kläder så är det ett faktum att man ofta kan känna igen den moderna siluetten även i lekares kläder, något som man tyvärr inte ofta ser bland dagens gycklare och musiker. Det är troligt att de ofta köpte sina kläder på den blomstrande andrahandsmarknaden som fanns i städerna. En del, mer framstående, lekare kunde få mer eller mindre fast anställning hos någon herreman. Då kunde de få finare kläder som en del av sin lön.


 För akrobaters del är det förståeligt att kläderna måste gå att röra sig obehindrat i. Detta behöver inte vara en ursäkt för att tumma på den historiska korrektheten – tvärtom. Medeltida kläder i en stil som användes av vanligt folk är ofta mycket rörelsevänliga – trots allt arbetade de flesta hårt och kunde inte vara för begränsade i sitt rörelsemönster.

Tobias i Albrechts Bössor visar rörligheten i 
medeltidskläder under en dräktföreläsning.

Vill du att dina kläder ska kännas medeltida så är det bra att tänka på följande:
- sy själv eller låt någon annan sy dina kläder efter historiskt korrekta mönster, eller köp kläder gjorda efter historisk förlaga. Observera att nästan alla narrar i bildkällorna har tighta hosor: pösbyxor användes inte av medeltidens människor i Europa.
- använd korrekta material: vitt eller oblekt linne till underkläder, ylle i olika färger till allt annat.
- sy eventuellt på åsneöron på en vanlig struthätta
- undvik i görligaste mån moderna saker som till exempel solglasögon och gympaskor.

 Skorpans skor matchar resten av hans outfit.

Referenser:
Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

SENAST UPPDATERAD 7 OKTOBER 2013 

7 Aug 2013

Att Sy Snörhål

Under 1300-talets senare del och in på 1400-talet var kroppsnära kläder högsta mode. Tidigare hade plaggen oftast varit vida nog att dra över huvudet, men med det nya modet var det inte längre möjligt. Knappar och knapphål eller snörning användes för att komma i kläderna.

Katherine Mortimer och hennes make Thomas de Beauchamp,  
St Mary's Church, Warrick, England. Båda dog 1369.  
Katherines kjortel är snörd fram och har många små knappar på ärmarna.

I bildmaterialet förefaller det som att snörning fram eller i sidan var det som användes - inga bevis finns i nuläget för snörning bak. På medeltiden (faktiskt ända fram till en bit in på 1800-talet) var spiralsnörning det absolut vanligaste sättet att snöra kläder på. Spiralsnörning görs med en ände, inte två som vi oftast använder idag. Det bästa sättet att placera snörhålen på, för att under och överkant ska mötas snyggt, är förskjutet i förhållande till varandra, som på bilden ovan. Hur du gör detta finns utmärkt beskrivet här (endast på engelska). Har du redan snörda kläder där snörhålen inte är förskjutna så gör det ingenting – det finns massor av bildexempel på det också.Vill du läsa mer om snörning på kläder från sen medeltid så kan du göra det här (endast på engelska).

Kanten där du ska sy snörhål kan gärna förstärkas på insidan med en smal remsa linne eller siden.


Själva snörhålen kan sys så här:
- markera var du vill ha dem – ju tätare de sitter ju bättre kommer de hålla ihop öppningen på plagget, 1,5-2,5 cm är lagom. 

- ta en pryl (eller en grov sticka) och gör försiktigt ett hål. 


Att pryla upp ett hål kommer inte att ta sönder tyget på samma sätt som att stansa ut ett hål med håltagare, eftersom trådarna inte brister utan bara knuffas åt sidan. Snörhålet kommer därför bli mer hållbart.


- sy langettstygn runt hålet, två varv - tänk på att använda rätt sorts tråd.


- gör försiktigt hålet lite större igen med prylen – det drar ihop sig lite under sömnaden. 

- gå vidare till nästa hål – tråden kan dras synlig på baksidan mellan hålen, det finns fynd som är gjorda så.


Snörhålen måste vara stora nog för att snodden du ska snöra med ska kunna gå igenom, men de bör inte vara för stora heller. Lagom är bäst; är du osäker så prova dig fram på en spillbit först.

Referenser:  
Crowfoot, E., Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c. 1150-1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 30 JULI 2014

4 Aug 2013

Mönster till Medeltidskläder

Det kanske första du vill göra när du bestämt dig för att sy dina egna medeltidskläder är att leta efter mönster, men innan du börjar leta efter mönster är det klokt att bestämma dig för vilken avsikt du har med dina medeltidskläder: ska de vara så historiskt korrekta som möjligt, eller räcker det om de är vagt medeltidsinspirerade? När du bestämt dig för vad du är ute efter så finns det två vägar att gå: antingen att köpa något av de kommersiella mönster som finns, eller att göra dem själv.

Jag lägger här in en brasklapp: jag gör mina mönster själv och de flesta av mönsterförlagen har jag ingen personlig erfarenhet av. Jag har därför bett mina medeltidsvänner att ge sina synpunkter på dem. Jag har inget egenintresse i vilket alternativ du väljer – de här recensionerna är endast i upplysande syfte.

Färdiga mönster
Beroende på vilken typ av kläder du bestämt dig för finns det olika mönster att välja på:

Sophias Ateljé
Kan räknas in i kategorin mönster till medeltidsinspirerade kläder. De är (med undantag för mönstret på Bockstensmannens kläder) inte historiskt korrekta vare sig i snitt eller i sömnadssätt, men väljer du bra tyger, är noggrann med vilka plagg du kombinerar och hur de dekoreras så kan resultatet ändå se helt acceptabelt ut. Fördelen med dem är att de är på svenska, är relativt enkla att förstå och de finns att köpa nästan överallt (till exempel på Sophias Ateljés Förlags hemsida och i många muséebutiker). Nackdelen är att de kräver mer tyg* än kläder sydda efter historiskt korrekta mönster gör och att de ofta känns igen som Sophia-kläder.

*  Medeltida särkar, skjortor och kjortlar konstruerades ofta av mer eller mindre geometriska former (rektanglar, kvadrater och trianglar), vilket gjorde det möjligt att klippa till tyg med litet eller inget svinn. Idag, när tyg är så otroligt mycket billigare än det var då, är tygsvinn inget vi bekymrar oss för på samma sätt och kläder skärs ofta till på ett väldigt tygslösande sätt.


Rushworth
Dessa mönster är, av det vi kan bedöma med den information vi har idag, historiskt korrekta. De innehåller enkla och tydliga beskrivningar på hur de ska sys på ett historiskt korrekt sätt och är översatta till svenska. De är med andra ord bra mönster - den enda nackdelen med dem är att de kräver en smula sömnadsvana. De finns att köpa hos Handelsgillet.


Reconstructing History
Även dessa är, efter vad som går att bedöma idag, historiskt korrekta. De finns i nuläget bara på engelska, kan enligt uppgift vara lite röriga att förstå och kräver sömnadsvana. Finns bland annat att köpa hos Handelsgillet och på Reconstructing History's hemsida.


Egenkonstruerade mönster
Vill du göra egna mönster så finns det hjälp både i tryckt form och på nätet.

The Medieval Tailor’s Assistant
Av Sarah Thursfield. Baslitteratur för dig som vill göra dina egna (och kanske familjens) medeltidskläder från grunden. I stort sett historiskt korrekt. Beskrivningar av hur du gör mönster till alla de vanligaste plaggen från år 1200 till år 1500 finns i den, inklusive beskrivningar av hur de ska sys. Går att beställa hos alla större bokförsäljare på internet. Även om den kostar lite att investera i så blir det billigare i längden än att köpa separata mönster till varje sorts plagg du vill göra. Vill du inte köpa den så finns den också på många bibliotek och skulle den saknas så går den att fjärrlåna. På engelska.


La Cotte Simple
Onlinesida som steg för steg förklarar och visar hur du gör mönster till en figursydd klänning från det senare 1300-talet och 1400-talet. Mycket informativ sida även för annat som rör medeltida sömnad. På engelska.


 Vill du sy med riktiga medeltida kläder som förlaga så är det här en bra sida. Där finns massor av principskisser på bevarade medeltida plagg.



Medeltidens kläder syddes ofta till personen som skulle använda dem och satt därför - särskillt hos de mer välbeställda - bättre än vad ett plagg vi idag syr efter standardiserade storlekar kommer att göra. Eftersom nästan alla människor har olika figurer så får du räkna med att behöva göra vissa förändringar i mönstret för att det färdiga plagget ska sitta riktigt bra. Skillnaden mellan att köpa ett färdigt mönster och att göra ett eget behöver i slutändan därför inte bli så stort som man kan tro.

Skulle du känna att du inte vill sy så kan du köpa färdiga kläder.

Behöver du hjälp med handsömnad så finns första delen i handsömnadsserien här, eller så hittar du dem alla i innehållsförteckningen ovan.

SENAST UPPDATERAD 5 FEBRUARI 2016

3 Aug 2013

När Man Måste Fuska – Att Reflektera Över

Ibland kan du ställas inför situationer där du måste använda föremål som du upplever inte har en historiskt korrekt motsvarighet som fungerar för dig. Sådana föremål har ofta med barn att göra (nappar, nappflaskor, moderna gosedjur/snuttefiltar, barnvagnar) eftersom det inte alltid vore rätt att ställa samma, kanske höga, krav om korrekthet på dem som på sig själv. Det kan även gälla andra saker, nödvändiga för att vardagen ska fungera, som glasögon, rullstolar, proteser osv. Vad gör man åt det? Det finns några vanliga sätt att angripa problemet på som kan vara bra att fundera på. Att generellt säga vilket som är rätt eller fel går inte – det är upp till situation, person, grupp och event, men att tänka igenom alternativen är aldrig dåligt. Nedan följer funderingar runt ett par ofta återkommande problem.

Barnvagnar:
Om du åker på en marknad med ett litet barn kan det vara mycket utöver barnet, som du vill ha med dig, till exempel blöjor, extrakläder, eventuell ersättning eller annan mat, leksaker... Hur ska du få med dig allt detta??

Låta modernt vara modernt
Ska du köra barnet i den vanliga vagnen? Nackdelen med det är att den kanske inte känns så kul tillsammans med era snygga medeltidskläder, och att den sticker i ögonen på en del.  Fördelen är att ingen kommer tro att den är något annat än en modern vagn. Ingen kommer gå därifrån och tro att det fanns aluminiumchassin och mjukliftar med insydda reflexband på medeltiden. Det blir en ärlig kompromiss.

Försöka dölja det moderna
Ska du linda in vagnen i tyg? Nackdelen med det är att det kommer vara uppenbart att du försökt dölja en modern vagn. Det kommer vara lika lite historiskt och nästan lika iögonfallande med en runtsläpad tyghög, som om vagnen användes som vanligt. Jag kan inte hitta några egentliga fördelar med detta, men det finns säkert någon som jag inte tänkt på.

Modern funktion, gammal look
Ska du skaffa en skrinda som ditt barn kan åka runt i? Nackdelen med det är att många kommer att tro att det var så man gjorde på medeltiden, när sanningen är att vi i nuläget inte har några belägg för det. Det blir en form av historieförfalskning.  
(Den tidigast kända barnvagnen uppfanns 1733 av den brittiske trädgårdsarkitekten William Kent, för att användas av Hertigen av Devonshire’s barn, och var avsedd att dras runt i parken av en get eller liten ponny. Inte förrän vid 1800-talets mitt började någon större produktion av vad vi skulle känna igen som barnvagnar, och det var långt efter medeltidens slut.)
Fördelen är att den (beroende på modell) inte kommer sticka ut lika mycket och att du inte behöver bära långa perioder.

 Amerikanskt hemmabygge avsett att användas under Renaissance Fairs. 
Liknande fordon kan säkert ses på en medeltidsmarknad nära dig. 
Cool, praktisk, rätt snygg, men utan någon egentlig historisk förankring.

Göra på det medeltida viset
I det här fallet innebär det att bära barnet. Det finns flera dokumenterade sätt att göra detta på. Fördelen är givetvis att det blir rätt ur historisk synvinkel. Nackdelen är att det kan bli tungt om du är ute många timmar och inte är en van bärare.

Glasögon
Det finns många (inklusive mig) som ser mer eller mindre dåligt idag, men med hjälp av glasögon och kontaktlinser klarar vi oss bra ändå. 

Låta modernt vara modernt
Om du har dina moderna glasögon så kommer de flesta att känna igen dem som moderna. Ja, de kommer att synas och kanske vara iögonfallande, det är nackdelen. Fördelen är, som ovan att det är en ärlig kompromiss.

Försöka dölja det modern
Det kanske bästa sättet - om dina ögon klarar av sådana - är att använda kontaktlinser. De är ett modernt fusk som inte kommer att synas. Ett annat sätt att försöka dölja fusket på är att ha riktigt diskreta bågar. Lämna de grova plastbågarna hemma om du kan och ta ett par tunna, i en färg som inte drar omgivningens blickar till sig på tiotal meters håll.

Modern funktion, gammal look
Det fanns glasögon på medeltiden, men de var rätt få förunnade. Reproduktioner av sådana glasögon finns att köpa idag och du kan be din optiker att sätt i glas av rätt styrka i dem. Men ska du inte föreställa någon lärd person som har det skrivna ordet som sysselsättning kan det kanske vara bäst att undvika de medeltida bågarna för att det inte ska se fel ut och bli historieförfalskning. Tänk dig en marknad där en tiondel av alla medeltidsklädda bär glasögon av medeltida modell - någon besökare skulle garanterat gå ifrån den marknaden, övertygad om att medeltidens bönder och tiggare hade glasögon.

Göra på det medeltida viset
För de som under medeltiden inte hade möjlighet att använda glasögon fanns bara ett alternativ: att se dåligt. Det är kanske inte så lockande, och för dig som ser riktigt dåligt kan det vara direkt farligt. Det finns dock de som väljer att göra så hellre än att vara otidsenliga.

 Johan i Albrechts Bössor är enligt egen utsago vindögd och närsynt, 
men brukar ändå levandegöra medeltiden utan glasögon och linser.

Samma typ av resonemang kan som sagt föras om flera andra saker också. Fundera på vilket som passar dig som person, din situation och det du vill ha ut av medeltideriet. Olika personer kommer att fatta olika beslut, liksom vissa grupper och evenemang kommer att ha sina regler för hur sådant ska hanteras, medan andra grupper och evenemang kommer tänka på ett annat sätt. Det kan kännas för tufft ibland och för slappt andra gånger, men det är bara att acceptera att ”ditt” sätt inte alltid är det som gäller.

Om du måste fuska och någon frågar, så var ärlig och säg att ”nej, det var inte såhär, men…..”. De flesta har förståelse för att ditt barn måste ha nappen, eller att du inte tycker om att förlora den självständighet som rullstolen ger. Trots allt fuskar nästan alla dagens medeltidare på något plan, om det så bara gäller att ta bilen till marknaden eller att vid behov ta en huvudvärkstablett. Vi lever inte på medeltiden på riktigt och tur är väl det.

Referenser: 
http://en.wikipedia.org/wiki/Baby_transport

SENAST ÄNDRAD 14 MARS 2014