31 Jul 2014

10 Punkter om Medeltida Skor

Detta inlägg har skrivits av Henrik, som är arkeolog och museiman, yrkesverksam på RAÄ, reenactar 1470-tal (St Olofs Gille samt Company of st George) och napoleontid (Upplands regemente 1808) och tillverkar läster för historiskaskor.blogspot.com


Det råder en viss förvirring gällande vad som är historiskt korrekt när det gäller skodon från medeltiden. Den här artikeln är en utveckling av ett lite mer raljant inlägg på Facebook. Ambitionen är att försöka förtydliga vad det är som är de mest framträdande dragen hos en medeltida sko, hur det ser ut, och kanske vilka knep som finns för hur man kan titta på skor om man inte är superkunnig.

Sluta läsa nu om du är rädd att dina skor inte är rätt - det är de sannolikt inte, det finns i stort sett inga historiskt korrekta medeltidsskor på marknaden. Det finns undantag till alla tio punkterna nedan, men detta torde gälla för 95% eller mer för det arkeologiska materialet gällande skor i norden. 

Skor i sen 1400-talsmodell, sydda av Sofia

 1. 
 Medeltida skor är vändsydda. Detta innebär att de är sydda ut-och-in. Och vända. Effekten är att sömmarna i skon sitter på insidan, finns det inga sömmar där är inte skon vändsydd.

2. 
Medeltida skor är sydda utan synliga sömmar utåt. Detta innebär att alla sömmar sys åt ett håll, utan ett enda stygn som går igenom till det som blir utsidan av skon när den är vänd. I skomakarförordningen från 1474 står det "hwilken som sömar skor swa ath 1 stygn synis barth, böthe en fjärdingh ööl", alltså: "den som syr skor så att 1 stygn syns bart (öppet), böter en fjärdings öl". Är det fler stygn som blottas blir det mer öl i böter. Det enklaste är att titta på sidsömmen på skon. Ser man alltså på utsidan av skon bara en skarv utan tråd är det troligen korrekt sytt, annars med genomgående söm, så är det felaktigt.

3. 
Medeltida skor är sydda med svinborst. Detta innebär att skomakaren har skapat tråden av ett lämpligt antal enkla trådar och sedan tvinnat ihop dem, men gjort dem tunnast vid borstets anslutning. Detta innebär i sin tur att stygnet är tjockast och starkast när man drar åt det, inte som när man syr med nålar, att trådarna är tunnare än själva nålen. Det är i stort sett omöjligt att med färdig tråd och nålar sy sulsömmar för skor, eftersom tråden är för tunn. Sulstygn i medeltida skor är i regel ca 2-3mm tjocka. Så tjocka sömmar håller bättre, som det står i Stockholms skomakareskrås förordningar: "alla sömmarna skola hålla, så länge sulorna är hela under foten".

Skråförordningen från 1474

 4. 

Många medeltida skor olika former av förstärkningar och skarvningar på ovanlädret. Vanligast torde hälkappa vara, och andra förstärkningar t ex vid förslutningen. Dessa ska vara fastsydda med tunnelsöm så att de inte syns från utsidan.

5. 
Dubbla sulor förekommer nästan inte under medeltiden. Att ha en extra sula fastsydd i besen är föregångaren till randsulan, och dyker upp på slutet av 1400-talet i de avslutande åren på medeltidens många hundra år. Övriga dubbelsulor är lagningar eller reparationer.

Hemmalagningar var vanliga - bild från 
Stockholms stadsmuseum, Helgeandsholmen-materialet.

6. 
Medeltida skor är sydda i vegetabilgarvat läder. Men de som garvar på det viset idag har andra fetter och processer än vad man använde på medeltiden, så många moderna läder har samma egenskaper som kromgarvat läder ändå. Det är därför väldigt svårt att hitta bra skoläder idag.

7. 
Medeltida skosulor är i regel mycket tunnare än vad som är bekvämt att gå på idag. Därför beställer de flesta som vill ha fina medeltidsskor tjocka sulor (8mm) eller dubbla sulor (se ovan) snarare än korrekta (3-5 mm) eftersom de betalar dyrt och tänker gå på asfalt. 

Stygnet sitter från sidan in i sulan, trots att den är ganska tunn
bild från Stockholms stadsmuseum, Helgeandsholmen-materialet.

8. 
Medeltidens skor syddes vanligen i nötläder, kalvläder eller get. Idag sys nästan allt av nöt, det vill säga lite äldre kossor, som har tjockare läder. Folk gillar tydligen tjockt och stadigt idag, jämfört med normen då. Att använda läder av häst var förbjudet i skråordningen från 1474.

9. 
Ovanläder syddes inte av samma person som sydde bottningen. Sannolikt var det gesällernas uppgift att sy ovanläder, medan de mer erfarna sydde sulsömmen (bottningen).  Därför var det olika "handstil" på de båda sömmarna. Idag är alla stygn skapade av samma person - skomakaren.

Även under medeltiden trampade man skorna snett - 
bild från Stockholms stadsmuseum, Helgeandsholmen-materialet.

10. 
Sist men inte minst: Medeltida skor syddes på läst. Lästerna tillverkades normalt sett av en lästmarkare. Det finns bevarade läster i alla möjliga träslag. Av slitspåren på lästen så gick tillverkningen till så att sulan spikades fast på lästen, och sedan höll man ovanlädret på plats för hand, eller med hjälp av knutar. Det finns inga eller få spikmärken från ovanlädret på de medeltida lästerna på det sättet som man syr skor idag. Genombrutna mönster verkar ha skurits till när skon fortfarande satt på lästen, av slitspåren att döma.

/Henrik

26 Jul 2014

Ylle: Förbehandling, Tvätt och Press

Dagens gästbloggare är Cathrin, a.k.a. Katafalk. Hon är utbildad dam och klänningsskräddare med gesällbrev i klänningsskrädderi, och således kunnigare än de flesta i sömnadens knep och hemligheter, med en särskild passion för fint pressade sömmar.

Förbehandling innan du syr

Ull är ett fantastiskt material på grund av dess egenskap att rena sig själv i fuktig väderlek så att man slipper tvätta den hela tiden. Sköter man ett ullplagg ordentligt behöver man aldrig vattentvätta det alls. Är man känslig för kemikalier så kan det vara bra att ändå tvätta tyget i maskin innan man syr i det.

Tvätt
Man tvättar på ullprogrammet, som är 30 grader med mild centrifugering. Värme + mekanisk bearbetning gör att ullen kan filta ihop sig, något man kan utnyttja om man till exempel vill få ett lite lösvävt tyg att gå ihop mer. Men är man nöjd med sitt tyg så rekommenderar jag att köra bara på ullprogrammet. Man ska dock tänka på att ytan på tyget kan ändra sig efter tvätt, vissa tyger blir till exempel mycket fluffigare efter tvätt; är man nöjd med ytan rekommenderar jag att man bara dampar tyget.

När man tvättar ull (och silke) ska man inte använda sig av ett vanligt tvättmedel då enzymerna i dessa inte är bra för fibern. Använd i stället specialtvättmedel som till exempel Y3, andra tvättmedel speciellt lämpade för silke och ylle eller till och med ett milt silikon och sls-fritt (sodium laurel sulfate) schampo.

Om man vet med sig att det finns en massa överskottsfärg eller att tyget torrfäller, då kan det vara bra att tvätta tyget med ättika. Man häller helt enkelt 1 dl ättika i tvättmedelsfacket för flytande tvättmedel och tvättar en omgång på ullprogrammet utan tvättmedel.

Man ska absolut inte använda sköljmedel när man tvättar ull, det gör att det lägger sig som en hinna över fibern och hindrar de små fjäll som heter epidermisfjäll från att göra sitt jobb , vilket förstör ullens egenskaper.

Dampning
Man behöver som sagt inte alls vattentvätta sitt tyg, men något behöver man göra innan man syr något av det. När man tillverkar tyget spänns det i maskinerna, det spänns vid färgning och när man sedan rullar upp det på rullar spänns det ytterligare. Därför krävs det lite fukt för att få tyget att avspänningskrympa, det vill säga tyget behöver helt enkelt slappna av efter de spänningar som blivit vid sträckning vid vävning, färgning och rullning.

Lägg ut ena ändan på tyget på strykbrädan, det ska inte ligga vikt. Med största sannolikhet får inte hela tyget plats på strykbrädan, så man får ta det i partier.
Om du har ett järn med ånga så är detta superlätt, håll järnet precis över tyget och spruta på ordentligt med ånga; för järnet över hela tygets yta. När du gjort en bit; flytta tyget, gå över hela tygbredden och tyglängden på detta vis.
Om du som jag inte har ett strykjärn med ånga, kan man göra på två vis. Om du har ett tyg som är lite ömtåligt så ska du lägga en bit tvättat vitt bomullstyg över ditt ylletyg, spraya med en sprayflaska på bomullstyget och stryk på det. Gå över hela tygbredden och tyglängden på detta vis.
Är man lite lat, och inte har ett ömtåligt tyg kan man spraya tygets avigsida direkt med vatten och helt enkelt stryka på det som vanligt.

Press
Många kanske inte har lagt så mycket fokus på pressning när de syr dina plagg. Som om det inte räckte med att man ska sy sömmarna och sedan gärna fälla dem, att man sedan ska lägga en massa tid vid strykjärnet känns kanske lite tråkigt, men jag lovar att det är väl värt det.

Kodordet när det gäller press av sömmar är "låt svalna". Notera att jag säger press och inte stryka; stryker gör man ett färdigt plagg, när du arbetar med plagget kallas det för press. Det handlar om att man lägger både fysisk vikt på järnet och massa tid på det vid press, när du stryker går du ytligt över tyget med ett strykjärn. Det är även därför riktiga skräddarjärn kallas för pressjärn och är mycket, mycket tyngre än vanliga strykjärn; ett pressjärn väger mellan 1,5kg och 5 kg.

Hur du pressar sömmarna
Lägg upp ditt plagg på strykbrädan. Jag stryker alltid mina sömmar utan ånga, istället har jag en skål bredvid med vatten. Detta är för att det tar så lång tid att få tyget att svalna efter att man pressat sin söm om man har massa ånga, en koncentrerad sträng med vatten svalnar snabbare.


Jag doppar mina fingrar i vattnet och stryker vatten precis i sömmen, som sagt behöver man inte ha fukt över hela tyget, det är bara onödigt.

Sedan pressar jag isär sömmen, jag stryker sakta och lägger tyngd på järnet. Jag stryker på tre prickar, ull mår inte dåligt av värme. Det som kan hända om man inte är försiktig och har ett ömtåligt tyg är att man kan bränna fibern, det blir då brunt och uttorkat, om man är orolig så prova på en provbit och sänk eventuellt värmen lite.

På samma gång som jag pressar sömmen så lägger jag på en träbit på sömmen. Detta är för att sömmen vill svalna under press. Här använder jag mig av min ärmstrykbräda, men egentligen funkar vilket slät träbit som helst, även mina läster hjälper till. Det är viktigt att man väntar med att flytta på tyget och ta bort träbitarna tills det är HELT svalt.


Har man pressat ordentligt och låtit tyget svalna så kommer det bli såhär fantastiskt platt.



Se så platt det blir, knappt ett dike där sömmen är.


För att visa hur det ser ut om man lite snabbt stryker sömmen och inte låter det svalna har jag tagit dessa bilder. Du ser direkt den otroligt stora skillnaden, inte alls platt och med ett djupt dike där sömmen är.


Om man vill fälla sömmen åt ena hållet, pressa först isär sömmen, klipp sedan ned ena sömsmånen.


Vik över den andra sömsmånen, lägg fukt precis i viken och pressa sömmen igen.


Platt blir det.



Jag syr alltid mina plagg med 1,5 cm sömsmån, men jag vill inte ha så breda sömsmåner i plaggen, så när jag pressat sömmen klipper jag ned sömsmånen till 1cm.



En söm som är fälld åt ena hållet blir självklart inte lika platt som en söm som är isärpressad då det är tre lager med tyg på ett och samma ställe. Ena sidan ligger lite högre upp än den andra. Tänk nu hur det skulle sett ut om jag inte alls hade pressat sömmen.


Sedan fäller jag mina sömmar. Precis som i några av Herjolfsnesfynden lägger jag ett ullgarn längs med kanten på tyget, en så kallad fyllnadstråd. Den hjälper till att hålla kanten fri från fransningar, dessutom ser det väldigt prydligt ut på insidan.


Om man nu trodde att man var färdig med pressandet så... tyvärr.
När man fäller sömmarna kan det lätt bli lite bubbligt.


Lägg på vatten på sömmen från rätsidan, har du ett ömtåligt tyg kan det vara bra att ha en trasa mellan järn och söm. Pressa som förut, med tyngd på järnet och lägg på träbitarna och låt svalna.


Då blir det superplatt igen.


Nu följer några bilder som visar på skillnaden på hur det ser ut om man pressar eller väljer att inte pressa. Till vänster är det innan press, till höger efter.


Jag hoppas att jag har nu lyckats övertyga någon om att prova att pressa sömmarna på sitt plagg.  Utseendet på det färdiga plagget förhöjs något otroligt och en pressad söm blir mer följsam och ger utseendet av att hela ditt plagg är i ett och samma stycke. Det faller snyggare och ser mycket mer arbetat ut.

Skötsel av färdigt plagg

När man har lagt så mycket tid på att pressa ska man vara medveten om att om man lägger det färdiga plagget i tvättmaskinen (även på ullprogrammet) så kommer pressen att släppa en del. Har man sytt ned sömmarna så klarar man sig bättre än om man inte har gjort det, men man kommer att behöva pressa om vissa partier på plagget ändå.

Rengöring
Då är det fantastiskt att ull renar sig själv. Häng ut plagget på vädring, gärna när det är fuktigt i luften efter regn eller på natten. Har man inte möjlighet till vädring kan man hänga plagget i badrummet efter att man duschat. Man märker att efter en natts vädring är plagget fräscht igen och det bästa av allt, pressen har inte släppt.

För ullplagg så är det alltid bättre att punkttvätta där det är fläckar och sedan vädra - det förlänger livet på plagget.

/Cathrin