26 Sep 2014

Skadedjur i Yllet och Hur De Bekämpas

Detta mycket angelägna blogginlägg är skrivet av Vix, som både i sitt yrke och i sina hobbies tampas med de små odjuren.

Skadeinsekter; ängrar och mal... Ord som får pulsen att slå lite fortare hos historiska återskapare, yllefolk och museiarbetare – och det med rätta! Ett allvarligt angrepp av ullätande kryp är inte roligt och kan ställa till det ordentligt även för privatpersoner. I en museisamling är det en katastrof. Jag jobbar till vardags med samlingarna på Textilmuseet och hemma har jag två fulla garderober med medeltidskläder och lådvis med ylletyger och ull; både i mitt yrkesliv och privat är skadeinsekter ständigt närvarande som ett potentiellt hot. Tack och lov finns det ganska mycket man kan göra för att förebygga insektsangrepp på textil och effektiva (om än lite tidskrävande och omständliga) metoder för att bli av med dem när man väl har fått påhälsning.

Jag ska börja med att prata lite om de olika skadedjur som kan ge sig på ull och ylle. Får jag lov att presentera: ÄNGRARNA!

 Pälsänger i larvform och som vuxen skalbagge. ©Jarmo Holopainen.

  Ängrar är små skalbaggar, i storleksordningen 3-10 mm beroende på art. Det finns ungefär 45 stycken olika typer i Sverige, varav hälften har kommit hit med importerade varor och egentligen inte är anpassade till det nordiska klimatet. Däremot trivs de alldeles utmärkt inomhus. Det är tacksamt nog bara en handfull arter som ger sig på textilier och liknande föremål. Det är bara ängerlarverna som äter. De vuxna skalbaggarna ger sig inte på textilier, utan är mest ute efter att föröka sig och lägga ägg. Utvecklingen från ägg till skalbagge tar ungefär ett år och under tiden ömsar larverna skinn ett antal gånger – tomma larvskinn bland kläder eller garner är en vanlig indikation på att man har ovälkomna gäster, även om man inte hittar några levande djur.


Ull är en proteinfiber uppbyggd av keratin. I sig är det inte speciellt näringsrikt, så ängerlarverna söker sig gärna till smutsiga textilier där fett-, blod- eller matfläckar ger dem lite extra att bita i. Förutom ull gillar många ängrar också päls, insektssamlingar, uppstoppade djur och matrester.

Här är några av de vanligaste arterna man kan råka ut för:

Pälsänger (Attagenus pellio) (se bild ovan)
Larv: ca 10 mm, långsträckt torpedformad larv med en lång hårpensel baktill.
Skalbagge: 5-7 mm, oval svart med en vit fläck på vardera täckvingen.
Inhemsk, anpassad till det svenska klimatet med 1 generation/år. I naturen bor de gärna i fågelbon. Om pälsängerns kost inte innehåller tillräckligt med protein för att den ska kunna förpuppa sig och utvecklas till färdig skalbagge kan den överleva som larv i flera år. Och äter så gott den kan under tiden.

 Vågbandad pälsänger som larv och som skalbagge. ©Jarmo Holopainen.

 Vågbandad pälsänger (Attagenus woodroffei)
Larv: ca 10 mm.
Skalbagge: 4,3-5,9 mm, brun med vågmönster på täckvingarna.
Kommer ursprungligen från Afrika och kan producera 3-4 generationer/år inomhus. Vanlig i kök, gillar matrester och smutsiga kläder. Kan inte utvecklas färdigt på en kost av enbart keratin utan behöver extra näring.

Brun pälsänger som skalbagge. Larven ser ut ungefär 
som de andra pälsängerlarverna ovan, fast ljusare.

Brun pälsänger (Attagenus smirnovi)
Larv: 2-4 mm, ljusare än de andra två pälsängrarna. Kom till Sverige på 1960-talet från Kenya.
Skalbagge: 2,5-3 mm (mindre än de två andra pälsängrarna ovan). Svart huvud, bruna täckvingar; ser lite ut som den är doppad i choklad.




 Mattbagge (Anthrenus verbasci)

Larv: Kort kompakt hårig larv med tre par knippen av pilborst på de bakersta segmenten.
Borstknippena är fästade under ryggplåtarna.
Skalbagge: 2-3,5 mm, lite spräcklig.
Det finns ett par olika varianter av mattbaggar som alla gillar textil – de kan även ge sig på bomull och linne om tygerna är smutsiga!

Andra ängrar som kan ge sig på textil är museiänger (Anthrenus museorum) och fläckig änger
(Trogoderma angustum), men åtminstone den senare föredrar t.ex. insektssamlingar före ull.


Och så har vi förstås MALEN... Precis som hos ängrarna är det bara larverna som äter textil. Det finns två arter av mal som orsakar problem bland ylle och päls.



 Klädesmal (Tineola bisselliella)
Fjäril: 10-17 mm (utfällda vingar), 5-8 mm (längden). Förökar sig snabbt vid gynnsamma
förhållanden; 4-5 generationer/år. Fjärilen är gulskimrande.
Klädesmalens larver spinner ett rör runt sig som kallas malvagga och deras avföring får färg av det tyg de mumsar i sig. Som färdig malfjäril så flyttar sig inte honorna gärna - 95-98% av de malar man ser flyga runt är hannar.



 Pälsmal. © Rob Edmunds 2004.

Pälsmal (Tinea pellionella)
Fjäril: 9-17 mm (utfällda vingar), 5-8 mm (längden). Pälsmalsfjärilen är mer grå- eller
silverskimrande än klädesmalen.
Larverna gör ett rör av exkrement och fibrer, mer substantiellt än klädesmalens, och drar med sig detta när de kryper runt (som i den här videon på YouTube

Så vad ska man då göra om man hittar skadeinsekter bland sitt ylle?
- Kolla igenom allt som kan tänkas tilltala skadedjuren. Även om man bara hittar några
enstaka djur eller hål i yllet kan det finnas en större härd någon annanstans som de sprider sig ifrån: ett extra smutsigt plagg längst ned i en låda, ett garnnystan som trillat ned bakom soffan och glömts bort (jag har själv råkat ut för just det bortglömda garnnystanet). I en del äldre hus bor krypen helt enkelt i trossbotten och då kan det vara svårt att komma åt problemet. I värsta fall får man kalla in Anticimex.

- Tvätta de textilier som kan tvättas, i maskin. Ofta räcker det. Rengör förvaringsutrymmena ordentligt: hyllor, lister, lådor. Ängerbaggarna kan flyga, men rör sig gärna längs golvet utmed listerna.

- För textilier som inte kan tvättas är värme det allra mest effektiva sättet att ta kål på samtliga stadier av skadedjur (ägg, larver, vuxna djur). Inom museivärlden värmebehandlar man föremål i +55 grader i 24 timmar. Man räknar tiden från det att hela föremålet nått måltemperaturen. Ull och ylleplagg som inte är museiföremål kan man behandla lite hårdare, med högre värme och kortare tid. Proteiner koagulerar vid ungefär +70 grader (tänk hönsägg som kokas eller tillagning av kött) så i den temperaturen (eller högre) klarar sig inte insekterna eller deras ägg särskilt länge. Några timmar i en het bastu, i en torktumlare (det går utmärkt att varmtumla ylle så länge det är helt torrt när man lägger i det!), i ett riktigt varmt torkrum eller till och med på en plåt i ugnen eller några minuter i micron är alla fungerande sätt att sanera sitt ylle.

- Frysning. Det finns äldre rekommendationer som säger att det räcker att frysa angripna textilier i tre dagar, eller att man kan ha dem utomhus ett tag om vintern. Det kan ofta vara tillräckligt, men det är inget som garanterar att alla stadier av skadedjur faktiskt stryker med! En del arter är förvånansvärt tåliga och kan t.ex. överleva genom att gå i dvala. I museivärlden är de senaste rekommendationerna för frysning antingen 7 dygn i -20 grader, eller 5 dygn i -30 grader, d.v.s. temperaturer som inte alltid går att få till i en vanlig hushållsfrys eller om vintern. Och textilierna i sig isolerar! Naturhistoriska Riksmuseet gjorde tester med olika skadedjur i en frys inställd på -20 grader. Det visade sig att i en välpackad frys utan tillräcklig luftcirkulation blev temperaturen bara -13 grader i mitten av det frysta materialet och endast -8 i botten. Alla de tropiska ängerarterna dog visserligen av detta, men museiängerns larver visade sig klara av ända ned till -19. De hade dock blivit så skadade av kylan att de dog när de sedan skulle ömsa skinn för första gången. 

Här följer så till sist några tips för att förebygga skadedjursangrepp:

- Håll textilierna rena. Patinering i form av smuts, fett, svett, blod och matrester ger visserligen utrustningen karaktär, men drar tyvärr till sig skadeinsekter. Själv tvättar jag faktiskt hela min medeltidsutstyrsel efter varje event, men så måste jag ju också vara extra försiktig vad det gäller ullätande kryp med tanke på mitt jobb på museet... Det sliter på textilierna att tvätta dem ofta och ylle behöver egentligen inte mer än en ordentlig vädring för att hålla sig fräscht, men det kan vara bra att ändå försöka avlägsna de allra mumsigaste
fläckarna.

- Låt inte sakerna ligga ostörda. Skadedjur vill vara ifred när de äter och trivs i mörker. Använd textilierna. Gå igenom dem med jämna mellanrum. Vädra dem! Håll ett öga på dem.

- Förvara allt i täta plastlådor eller t.o.m. vakumpåsar (se bara till att sakerna är snustorra innan de packas undan!). Välförseglad förvaring gör det svårare för krypen att etablera sig och skulle olyckan vara framme kan det i alla fall hindra dem från att sprida sig.

- Använd rödceder (i form av trä eller olja), malört eller lavendel bland textilierna. Dofterna verkar avskräckande på en del skadeinsekter, men de är inga mirakelmedel (som det ibland hävdas på nätet) och de tar absolut inte död på krypen! Men de hjälper till att hålla dem på avstånd.

- Var försiktig med second hand-saker. Både stoppade möbler, kläder och tyger kan innehålla otrevliga överraskningar. Kolla igenom, frys, värm eller tvätta vintage-inköpen!

/Vix

15 Sep 2014

"För Ett Skäligt Pris"

Inte sällan ser man, bland annat i köp-och-säljgrupper på Facebook, att någon efterlyser ett plagg, ett par skor eller annat föremål med historisk förankring, med tillägget ”för ett skapligt/rimligt/skäligt pris”, ”billigt”, ”prisvärt”, ”inte för dyrt”, och så vidare. Det är förståeligt att de flesta har en budget att hålla sig till, men de föremål de vill ha är inte och ska inte vara så billiga som de kläder, skor och prylar man kan köpa i vanliga butiker. Här är några anledningar till att de kostar så mycket som de gör och varför det är oförskämt att vilja få dem billigare. Detta kan kanske tyckas hårt, men många är de hantverkare som är trötta på att förväntas skänka bort sin tid och kunskap. Ett antal av mina vänner och bekanta har bidragit med tankar till det här inlägget.

Massproducerat – Unikt
De saker du köper under en shoppingrunda på stan är i nästan alla fall massproducerade; det finns precis hur många exakta kopior som helst. När något massproduceras går det att utnyttja materialet bättre, arbetet kan göras mer effektivt och kostnaden kommer därför att gå ner. De föremål du köper av en hantverkare som tillverkar sina saker själv är unika – helt ensamma i sitt slag – eller ingår i en mycket begränsad upplaga.


Slavar – Fria Hantverkare
Tyvärr är det så illa att mycket av det vi köper – kläder, skor, heminredning och så vidare - är tillverkat av personer med extremt dåliga, ibland slavliknande, förhållanden. Det bidrar till att sakerna kan köpas väldigt billigt. Handlar du av en fri hantverkare i Sverige så vill han eller hon givetvis få ut en rimlig timlön för sitt arbete. Att begära minst den timlön du själv får ut efter skatt om hantverket bedrivs på hobbynivå är inte orimligt. Är hantverket personens yrke så måste de liksom alla andra betala hyra, mat och sociala avgifter, varför varan kommer att kosta mer: hantverket bedrivs inte bara för nöjes skull. 

Bild (c) J. Wagner

Sytt på Beställning – Begagnat
Givetvis kommer det att finnas en prisskillnad på om du får något uppsytt till dig personligen av en skicklig hantverkare, med allt vad det innebär av personlig preferens, eventuell mönsterkonstruktion, efterforskning för att få plagget/föremålet så tidstypiskt som möjligt, eller om du köper begagnade saker tillverkade av samma hantverkare. Men även det begagnade kan, om det är i bra skick, vara värt åtskilliga hundralappar eller tusenlappar. Bra hantverk är bra hantverk, även om det använts lite.


Amatör – Utbildad eller Erfaren Hantverkare
Olika personer är olika skickliga på sömnad och andra hantverk. Det bör givetvis avspegla sig i priset på varan. Ofta står en persons skicklighet i relation till hur länge han eller hon hållit på med det, även om undantag finns. Att någon som precis lärt sig sy ihop två tygstycken och en person som sytt avancerade plagg i tio år med metoder som är väl dokumenterade för perioden kan kräva olika pris på sina varor borde vara självklart. 


Är mycket pengar detsamma som dyrt?
Bara för att du själv inte har råd med en sak så behöver det inte innebära att varan är dyr i sig. Med tanke på materialkostnad, arbetstid, tillverkarens kunskap, expertis, skicklighet och så vidare kan den vara väl värd sitt pris; men den som inte är insatt kan uppleva det som dyrt. Den som förstår sig på hantverk kan ofta se att ett föremål är värt varenda krona, även om han eller hon själv inte har råd med det. Man kan jämföra med folkdräkter: alla vet att de kostar många, många tusen att få uppsydda, och även begagnade går de på några tusenlappar. Skillnaden mellan dem och vilken annan historisk dräkt som helst är egentligen inte så stor i det avseendet - du betalar för materialet, hantverket, tiden och kunskapen.

Har du tur och får kompispris på något så se till att ge denna pärla till kompis en extra trevlig födelsedagspresent, examensgåva eller julklapp som tack. Det kan vara åtskilliga osynliga hundralappar du fick dig till skänks.


Ett räkneexempel: du vill beställa en enkel, handsydd, hellång kjortel utan knäppning, baserad på fynd. Sömmerskan är duktig, men syr på hobbynivå och vill ha 100 kronor i timmen. Kjorteln ska vara anpassad efter din egen figur, så du träffar sömmerskan och får en toile, ett provplagg, gjort - det tar kanske en timme. (100 kronor + toiletyget – säg 25 kronor. Du är nu uppe i 125 kronor.) Du ska sedan köpa ett ylletyg, det ligger på 250 kronor metern. Du behöver 3 meter till din kjortel (vilket blir 750 kronor). Dessutom kostar tråden, syvaxet och synålarna (säg 30 kronor – du är nu uppe i 905 kronor). Tillklippning, sömnad, pressning och så vidare tar 10 timmar (vilket blir 1000 kronor – du är nu uppe i 1905 kronor). Knappt två tusen för en enkel kjortel är alltså inte på något sätt en orimlig kostnad – det kan till och med vara lågt räknat. Beställer du av en person som har sömnad som sitt yrke så kostar det mer.

Kläder var dyrt på medeltiden också – de var inte sällan det mest värdefulla man ägde, de var en investering för livet och gick ofta i arv, om de inte slitits ut först. Har du inte möjligheten eller viljan att betala för det någon annan gjort med stor omsorg och skicklighet så får du väl lära sig att sy/snida/gjuta/smida/snickra/väva själv. I bästa fall hittar du en ny hobby som är rolig och utvecklande. I värsta fall kanske du inser varför andras bra grejer är värda sina pengar och kommer inte med skambud. För att citera en vän som erbjöds ynka 20 kronor för en smörkniv han täljt av en lönn som han själv fällt och spräckt: 

"No thanks, I’d rather keep it!"