30 Dec 2014

Moderna Medeltidare Del 6

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.

Namn: Andrea Håkansson

Ålder: 22 år

Familj: Jag bor med min pojkvän som inte medeltidar, men min mamma är med i samma förening som jag och pappa följer med ibland på medeltidsveckan.

Yrke: Jag studerar till geolog på Göteborgs Universitet.

 
Fruhätta och krusdok på Anno, Bohus Fästning. 
Foto: Karl Andersson & Linda Clarin

Andra intressen du har: Musik har en stor del i mitt liv, jag spelar från och till i en symfoniorkester i Göteborg och spelar när tillfälle ges även i olika banduppsättningar.

Din medeltidsrelaterade blogg: Jag bloggar på Andrea Håkansson - recreating history. 

Medeltidsförening du är med i: Jag är medlem i Fraternis Militia Carnis, en förening som återskapar åren 1364-1412.

Favoritperiod(er): Jag håller mig främst till den period min förening återskapar, men på senare tid försöker jag snäva in mig ytterligare till åren mellan 1390-1410. Jag har även gjort lite 1700-talsgrejer och nu på senare tid så har jag börjat sy en 1840-talsdräkt. Vilken period det är!

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det? Jag har alltid varit oerhört intresserad av historia och familjen har åkt på Medeltidsveckan i en herrans massa år, men medeltidandet började på riktigt samtidigt som jag började lajva. Mitt första lajv åkte jag på 2006, men det riktiga återskapandeintresset väcktes först i slutet av 2008 när planerna på att åka på ett speciellt lajv väcktes. Jag hade en kompis som skulle spela hertiginna och jag skulle få vara hennes tärna. Hon var redan inne på återskapande och lajvgruppen jag skulle åka med hade höga krav på sina deltagare – inga synliga sömmar på grejerna, minst två källor och de skulle hålla sig mellan åren 1280-1310. Lajvet gick av stapeln under Kristi Himmelfärd 2009 och sedan dess var jag fast. Bara några månader senare gled jag över på sent 1300-tal. Jag och mamma skulle åka till Ystad på medeltidsdagarna där och sydde kläder enligt deras tidsramar.

Hur såg dina första ”medeltidskläder” ut? Mina allra första lajvkläder var inte mycket att hänga i granen. Två lager linne så som Sophias Ateljé förespråkar. På ett höstlajv med minusgrader är det inte särskilt härligt måste jag säga. Den dräkten har jag inga bilder på – istället får ni en bild på mitt första försök till en källbaserad dräkt, tänkt att höra till åren 1280-1310. Så här i efterhand så är det inte mycket som stämmer, men då var jag väldigt nöjd! Den andra bilden jag delar med mig av är från förmiddagen innan jag och mamma åkte ner till Ystad. Lite bättre, men fortfarande inte helt bra.

Min första dräkt, med inspiration 
från framför allt Maciejowskibilbeln.
Våra nysydda klänningar som syddes 
med hjälp av sidan La Cotte Simple.
Vad är roligast med den nutida medeltiden? Det allra bästa med den här hobbyn är den samlade kunskap som alla utövare besitter. Den är enorm och folk är så villiga att dela med sig av den! För mig som älskar att lära mig saker är det här det bästa som kan hända mig. Jag tycker också väldigt mycket om att göra saker med händerna. Att se kläder och prylar växa fram för att man sitter och jobbar med dem. Vissa hantverk har jag svårare för än andra – jag är allra bäst på textil, men jag vill alltid lära mig nytt och utvecklas som hantverkare. Jag har fått lära mig att tälja skedar, dra mässingstråd, gjuta i tenn och en massa andra saker, men jag är fortfarande inte riktigt nöjd för det finns ju mycket mer att lära sig! 


Min ullhörna. Sländor, garn, ull att spinna, ullkammar, 
ullstav och ett härvträ. Allt för processen från ull till garn! 

Man skulle kunna argumentera för att det jag tycker är roligast är att göra research. Det är ändå det jag spenderar mest tid på. Titta i manuskript, läsa i böcker och sånt. Jag sitter varje dag med manuskriptbilder och böcker (ja, så nördig är jag ^^) och bara sällan gör jag speciell research inför projekt. Jag läser och lär mig hela tiden massor av nytt som hjälper mig att tolka medeltidsmänniskan. 

 Perfekta julklappar - nördböcker, ullkammar och en fotobok från medeltidssommaren.

I vår jakt på att återskapa medeltiden lär vi oss hantverk som annars skulle gå förlorade. I vissa fall är de redan borta och får återupptäckas av oss. Man märker oftast om något har gjorts eller använts på rätt sätt, slitmärken uppstår på samma ställen som på bevarade grejer, man ser samma spår efter redskapen man använt vid tillverkning. Det har ett stort värde för mig.

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden?  Mycket lite. Jag tycker det är synd att vi inte har så himla mycket bevarade miljöer här i Sverige. Inte så mycket slott och sånt. Vissa kan ha lite tråkig attityd med. Som att de som har valt att hålla sig på en annan nivå på något sätt inte skulle vara lika mycket värda eller lika coola.

 
Vanligtvis är det grått som gäller. Här en snörd klänning, 
förkläde  och en hätta sydd efter ett av grönlandsfynden. 
Foto: Karl Andersson & Linda Clarin

Vad innebär historisk korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför? För mig är historiskt korrekt att komma så nära det utsatta målet i så många aspekter det går. En ”perfekt” historiskt korrekt dräkt skulle kunna förflyttas till medeltiden utan att någon skulle höja på ögonbrynen. Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att full historisk korrekthet går att uppnå eftersom det är så mycket som har gått förlorat med tiden. Sociala koder, muntlig kunskap och andra saker man inte kan gissa sig till genom att läsa skrifter, titta på fynd och i manuskript. Däremot tror jag att man kan komma väldigt nära och det strävar jag efter. För att komma dit måste man vara duktig på att läsa på. Man måste ha tydliga avgränsningar i tidsperiod och geografiskt område och vara medveten om hur handel och kultur utväxlades på den plats man ska återskapa. Man måste också veta vad det är för person man ska återskapa så att man inte har fel accessoarer exempelvis. En piga hade inte en brickstitchväska liksom. Huruvida det är viktigt eller inte är upp till en själv för det mesta. Ska man däremot visa upp sig för en publik som inte är bildad inom ämnet och som kommer tro på ens ord så är det däremot väldigt viktigt. Säger man att man visar hur medeltiden var under 1300-talet så ska man visa det med allt vad det innebär. Man ska kunna argumentera för de tolkningar man gjort och de ska vara välgrundade. För mig som vill uppleva livet som det kunde varit då är det ingen mening med att ta genvägar. Jag vill lägga ner tiden som behövs för att göra det ordentligt, med handsömnad med stygn från min period, med källor och tolkningar som är rimliga. Det är det jag tycker är roligt och det är först då jag får ut något av att återskapandet. Det är väldigt häftigt när allt känns helt rätt. Det händer ibland – en tidig morgon i lägret är nog den bästa av tider, eller när man sitter på bankett med hur många rätter som helst av olika slag.

 När jag klär upp mig ser jag ut så här! 
Sidenfodrade tippets, krusdok och broderad väska.

Något du vill tillägga? Som alla tidigare Moderna Medeltidare vill jag uppmuntra till att börja med hobbyn! Det finns så många trevliga och hjälpsamma människor bland oss, och skulle det vara något man funderar över så får man så himla gärna höra av sig till mig eller vilken annan av oss som helst!

2 comments:

  1. I visited Gothenburg years ago, unfortunately the day I had free was the day the Bohus was closed. If you have more pictures of you re-enacting there I would love to see them (although it might tempt me to run away to Sweden).
    Aliss

    ReplyDelete
  2. Follow the link to her blog (it's in the post) and you'll find more pictures :)

    ReplyDelete

Kom gärna med frågor eller kommentarer.