15 Aug 2016

Klädvård Efter Event

Du har varit på Medeltidsveckan eller ett annat längre event, eller kanske är det slut på säsongen. Förhoppningsvis har du haft det fantastiskt. Dags för den mindre roliga uppgiften att rengöra och lägga undan dina medeltidskläder. Rengöring är viktigt för att undvika att smuts fräter på tyget och gör det skört, och för yllekläder är det ett preventivt sätt för att hålla skadedjur borta. Så hur ska du göra?

Till att börja är det en bra idé att se över kläderna - behöver de lagas? Bättre att göra det nu innan eventuella hål blir större i tvätten.

Linneplagg
Ofärgade linneplagg kan med fördel läggas i blöt några timmar innan du ska tvätta dem, för att lösa upp eventuella fläckar och ge dem en bättre chans att bli riktigt rena. Efter blötläggning kan du slänga in dem i tvättmaskinen på max 60 grader. Undvik om möjligt centrifugering. Torktumla inte! Hängtorka plaggen, gärna ute – då kan solen få en chans att bleka dem lite. Här finns mer information om linnetvätt.

Har du fått fläckar av svett så kan du ha i galltvål i blötläggningsvattnet och om du vill även i tvättmaskinen. 

Har du fått gul-brun-orange-rosa fläckar efter solkräm (elände!) så är det knepigare, de är svåra att få bort. Här är två vita småbarnskjortor som har stora blaffiga fläckar efter solkräm, ett vanligt öde för skjortor, särkar och huvuddukar. 


Till skillnad från vanliga svettfläckar är de ju inte ens medeltida. Vanligt tvättmedel fungerade inte och även galltvål gick bet. Men här är en metod som kan vara värd att prova.

För en småbarnskjorta, eller 1-2 huvuddukar:
3 dl varmvatten (inte över 60 grader)
2 msk citronsyra
1 msk YES handdiskmedel

Rör ihop vatten, citronsyra och YES i en ren skål. Lägg i linneplagget, låt det blötas igenom ordentligt. Räcker inte citronsyrablandningen så gör mer. Det behöver inte täcka plagget helt, men plagget ska inte få tillfälle att torka någonstans.


Låt stå över natten och tvätta sedan som vanligt. Förhoppningsvis får du ett så här bra resultat: skjortan till vänster har legat i citronsyrablandning innan tvätt, den högra har det inte.


Har du provat den här metoden? Berätta gärna hur det fungerade för dig, jag vill veta!

Ylleplagg
Ylleplagg behöver som regel tvättas väldigt sällan. Är de normalt smutsade så räcker det att hänga ut dem på vädring några timmar eller någon dag, gärna i fuktigt väder men inte i direkt regn. Galgar är att föredra, men hellre på tvättlina än inte alls.


Är fållen lerig så låt den torka ordentligt. Du kan sedan smula sönder och borsta bort den torkade leran. Vatten kommer bara att göra det värre.

Har du fått enstaka fläckar så punkttvätta där det behövs. Var försiktig så att du inte gnuggar ytan så att tyget filtar sig. Feta fläckar kan tvättas bort med ylletvättmedel, till exempel Y3.

Är dina kläder riktigt smutsiga så är en försiktig tvätt i handfat eller badkar ett alternativ. Tvätta med bara vatten eller ulltvättmedel. Använd ljummet vatten och svischa runt plagget försiktigt. Gnugga inte för då kan det filta sig, och lyft inte det dyvåta plagget, då kan det töja sig. Byt tvättvatten vid behov. Krama försiktigt ur så mycket vatten som du kan efter tvätt, vrid inte. Lyft upp plagget hopsamlat till en lös boll, så att det inte får en chans att töja sig, särskilt viktigt på klänningar som blir väldigt tunga när de är blöta. Låt plagget torka så plant som möjligt, på tvättställning eller lagt över flera linor i torkrummet. Du kan rulla in plagget i handdukar för att få ut så mycket vatten som möjligt innan torkning.

Förvara de ordentligt torra ylleplaggen i tättslutande plastlådor eller vacuumpåsar för att hålla borta skadedjur. Kan eller vill du inte det så häng dem luftigt, på en plats där du kommer att röra vid dem ofta, det minskar risken för skadedjur. Är olyckan framme, eller du vill läsa mer om hur du undviker skadedjur i yllet så kan du läsa om det här.

Småbarnsskjortorna igen, bara för att det är en tydlig bild.

Vad har du för rutiner på klädvård efter event? Har du några bra knep för fläckborttagning eller andra bra tips? Berätta!

2 Aug 2016

Är Historiskt Korrekt Alltid Bäst?

En sak som det ofta diskuteras och debatteras (ibland faktiskt bråkas) runt är huruvida ”historiskt korrekta” kläder och andra föremål per automatik är bättre än inspirerade grejer. På alla sidor av den här frågan finns det personer som känner sig osäkra, tvärsäkra, missförstådda, dissade och kränkta, ofta helt i onödan. För enkelhetens skull kommer den här texten endast att handla om materiell kultur som kläder, föremål, frisyrer, men inte om mer abstrakta saker som uppträdande, religion i praktiken och sociala strukturer.

Far och son på vinterpromenad, yllekläder 
baserade på källor från sent 1300-tal värmer fint. 

Vad innebär historiskt korrekt?
Till att börja med är termen historiskt korrekt knepig – vi kan aldrig bli 100 % historiskt korrekta i vårt återskapande, för vi saknar viktiga pusselbitar. Ibland ger forskningen oss nya bitar att försöka passa in, men de kan antingen bekräfta något vi redan hade andra källor på, eller vända upp och ner på något som vi trodde oss veta. Ibland leder de nya kunskaperna till fler nya frågor än svar. Olika personer tolkar tillgänglig information på olika sätt och värderar vilka aspekter som är viktigast att få rätt olika.

Ett annat hinder för att bli helt historiskt korrekta är att material lämpliga för perioden är svåra eller i vissa fall omöjliga att få tag på, så kompromisser behöver göras. Vilka kompromisser som känns ok eller inte varierar mellan individer.

Ytterligare en svårighet är till exempel att veta i vilka sammanhang olika plagg eller frisyrer bars, då sådant rätt sällan skrivits ner i detalj, och vi idag inte alltid kan se nyanserna för vad som då var passande eller inte vid olika tillfällen. Våra val är alltså ofta kvalificerade gissningar baserade på den information vi faktiskt har och kan i framtiden visa sig vara korrekta, felaktiga eller lite av båda.

 De flesta av oss saknar dessutom de kunskaper som behövs för att tillverka föremål som är likvärdiga dåtidens, eller saknar pengar att köpa dem av någon annan. Kvaliteten på föremålen blir alltså ofta lidande i större utsträckning än vad vi kanske vill erkänna.

Enkla kläder baserade på bilder från 1200-talet.

Ibland används begreppet historiskt korrekt (HK) med den underförstådda betydelsen vad vi vet just nu, baserat på den senaste forskningen, något som de som är nyare i hobbyn kanske inte alltid uppfattar. Det används alltså inte alltid för att beskriva en absolut sanning, men som ett förhållandevis enkelt begrepp att hålla sig till – finns det historiska belägg för det du gjort så är det, i den bemärkelsen, HK.

Eftersom HK är så komplicerat så pratar fler och fler om är att deras kläder/skor/köksredskap o.s.v. är baserade på källor/källbaserade eller historiskt trovärdiga, det vill säga, de är inte tagna ur den egna fantasin eller favoritserien från tv, utan fast grundade på en eller flera källor från tiden. Det kan vara konst, bevarade föremål, texter eller annat – ju mer angelägen en person är att komma nära historien desto fler källor använder denne som regel för att få en riktig förståelse för föremålets utseende, material, tillverkning och kontext för användning. Ibland måste tolkningar göras om ett särskilt föremål utifrån den samlade kunskapen, men argument som ”ok, det finns inga bevis på det, men någon gjorde säkert så här, folk var inte dumma förr” eller ”det har alltid funnits de som tänkt utanför ramarna” har ingen relevans för den som tillverkar källbaserade saker.

Vilket är bäst?
Är då HK/källbaserat/historiskt trovärdigt alltid bättre än inspirerat? Nej, självklart inte. Vilket som är bäst eller mest lämpligt kan variera:

Vill du lära dig något om dåtiden genom ditt föremål?
Vill du uppleva hur historiska kläder känns att bära så måste de vara sydda i rätt material, kvalitéer och snitt, bäras i rätt kombination och under rätt förhållanden – det kan vara stor skillnad på att bära historiska kläder i en modern miljö och i en historisk.
Vill du lära dig hur kläder eller andra föremål tillverkades i historisk tid så måste du använda rätt material och redskap, helst också ha samma arbetsförhållanden – brist på värme och ljus kan göra stor skillnad i t.ex. arbetsordning och i hur kroppen reagerar på arbetet. Det senare är dock något som rätt få provar på fullt ut.
Hittepå/fantasy/löst inspirerat är i just detta avseende inte bra nog, för det kommer inte att lära dig något om den riktiga historien.

Kantvävning med brickor.

Ska du visa andra hur det verkligen såg ut eller gick till under historisk tid?
Då måste du ha rätt typ av kläder och föremål, annars ger du en falsk bild av historien som din publik kommer att tro på. Inspirerat är alltså i det här fallet inte lika bra som källbaserat.

Vill du vara med på ett evenemang med höga krav på källbaserad utrustning?
Det finns inte så många sådana evenemang, men de är väl värda att delta i för den historieintresserade. För det krävs dock kläder och annan utrustning som är historiskt trovärdig för den period som evenemanget ska spegla. Vänd dig till arrangörerna för att få reda på utrustningskraven. Inspirerat duger inte här.

Barn i handsydd linnesärk med läderboll baserad på fynd.

Är målet att du ska få tillverka och bära något vackert som gör dig glad?
Beroende på dina intressen eller ditt humör kan källbaserat och/eller inspirerat vara precis lika bra. Inspirerat kan låta din fantasi få större spelrum. Det är inget dåligt i det, att skapa något, ta det från tanke till verklighet, tillverka det med dina egna händer är alltid positivt. Även de mest inbitna HK-fantaster kan uppskatta skickligt utfört hantverk för dess egen skull även om det är ren fantasy.
Samtidigt är det bra att förstå att de som har historisk trovärdighet som mål kan ha precis lika roligt när de gräver efter källor, väver tyger efter fynd, syr exakt samma antal stygn/cm som på plagget de vill återskapa, som de har som skapar fritt ur sin egen fantasi. Vad vi tycker är roligt varierar så otroligt mycket, att det blir lite fånigt att försöka rangordna olika sätt. Några sysslar dessutom med olika sorters inspirerat eller hittepå vid sidan av sina historiskt baserade grejer. Man måste inte välja bara en kategori och slaviskt hålla sig till den.

 1100-talsinspirerat - inte historiskt korrekt, men hantverket är av hög kvalitet.

Ska du åka till Medeltidsveckan eller någon medeltidsmarknad?
Den typen av arrangemang brukar ha ett brett spektrum av besökare, klädda i allt från källbaserat till filminspirerat, för att inte tala om vanliga kläder. Alla är lika välkomna av arrangörerna, så vad du vill ha på dig är helt upp till dig. Själva arrangemangen brukar vara en blandning av några få saker som är historiskt trovärdiga och en mängd företeelser som är en stämningsfull sagoversion av medeltiden, så du kommer inte att sticka ut oavsett. Här är alltså inget bättre eller sämre än något annat.

Ska du på ett lajv, medeltidsbröllop, temafest eller liknande privat arrangemang?
Kolla med arrangörerna, de har ofta någon sorts tanke om vad de önskar att deltagare/gäster har på sig. Ibland kan det vara helt eller delvis baserat i historien, men det kan lika gärna vara inspirerat av någon film, tv-serie eller annat. Historiskt korrekt är kanske inte alls vad de är ute efter och kan då vara helt fel. 


Vackert och romantiskt, men mer inspirerat av Sagan om Ringen än medeltiden.


Sammanfattning
Även om den här bloggen främst handlar om hur du kommer igång med ett historiskt trovärdigt återskapande så finns det inget som säger att källbaserat eller inspirerat automatiskt innebär bättre eller sämre hantverk - det varierar från person till person, oberoende av deras inriktning. Det finns inget som säger att det ena alltid är snyggare än det andra ur vårt nutidsperspektiv, inget som självklart måste vara roligare eller mer givande. Vilken kategori som eventuellt är ”bäst” beror helt på varje enskilt tillfälle och de egna målsättningarna. Det som är rätt på en plats kan vara fel på en annan plats, vad som är kul för en person kan vara trist för en annan. Även om det finns mycket att säga till den historiska korrekthetens fördel så är det inte något som alla vill syssla med, och det är ok. Kan vi sluta bråka om det här nu, vara ärliga med vad det är vi gör (oavsett vad vi siktar på), glada över att vi har en så rolig och utvecklande hobby (utan att känna oss över- eller underlägsna), och vara generösa nog att ge andra samma möjlighet?

20 Jan 2016

Att Sy i en Kil i en Slits – Två Metoder

Under större delen av medeltiden var det vanligt att kilar (triangulära tygstycken) fälldes in i plaggen för att ge vidd, till exempel nertill på kjortlar och särkar, i ärmar och i kragdelen på hättor. Kilarna kunde dels sys in i sömmar men även fällas in i en slits mitt i tyget. Inte sällan användes båda metoderna i samma plagg: i kjortlar är sidkilarna ofta insydda i en söm, men kilarna bak och fram är infällda i slitsar. Många tycker att det är svårt att få det snyggt i toppen av kilarna, men med träning och noggrannhet så går det. Träna på skräpbitar om det känns osäkert.

Barnkjortel konstruerad i en stil kallad "Nockert typ 2". 
Ärmarna är skarvade för att få tyget att räcka.

Vilka sömmar som ska användas är lite upp till dig. I de grönländska Herjolfsnesfynden förefaller det som att många bärande sömmar har sytts med fållstygn från rätsidan. I Londonfynden verkar förstygn (eller efterstygn på platser med högre belastning, som ärmhål och åtsittande liv) ha varit vanliga. Välj det du trivs med, eller det som passar bäst till plagget som du ska sy. I den här beskrivningen så kommer båda metoderna att visas. Använder du ”Londonmetoden” så är det lättast att sy toppen för hand, även om du vill sy resten på maskin. Med ”Herjolfsnesmetoden” är det handsömnad som gäller. Notera att metoderna har fått namn i det här inlägget enbart för att förenkla; de är inga officiella namn.

Börja med delarna som ska sys ihop; en plaggdel med en slits i och en kil. Att ha kilen tvärt avklippt upptill, så att den är ca 8-15 mm bred (och inte slutar i en spets), kan göra det enklare och mindre klumpigt att sy i den. 


”Herjolfsnesmetoden”
Med den här metoden börjar du med att vika in en smal sömsmån (3-7 mm) runt slitsen du har klippt. I toppen av slitsen får du smalna av sömsmånen till den är nästan försvunnen. Kilen låter du vara som den är. Lägg kilen under slitsen. Nåla eller tråckla fast kanterna på slitsen längs med kanterna på kilen.


Sy med små fållstygn ihop plaggdelen och kilen från rätsidan. I toppen på slitsen får du sy extra noga, med lite djupare stygn, då det är en utsatt punkt.


Ju noggrannare du syr desto mindre kommer stygnen att synas på det färdiga plagget.


Om du vill kan du fälla sömsmånerna mot plagget med fållstygn eller förstygn. Det ger ett prydligare och mer avslutat utseende. 



”Londonmetoden”
Sy ihop toppen av kilen och toppen av slitsen med ett eller två små tvärgående för- eller efterstygn. Detta ger en rundad topp på kilen som är tåligare än en spetsig topp. Ha en väldigt liten (3-7 mm) sömsmån för att förhindra att det blir klumpigt. Precis i början av sömnaden kan det vara lättare att komma åt utan att ha nålat eller tråcklat ihop tygbitarna.


Sy med förstygn eller efterstygn längst kanten på slitsen. Efter några centimeter kan du nåla eller tråckla ihop tygbitarna på vanligt sätt. Du kan med fördel fortsätta att ha en smal sömsmån, det hade medeltida kläder. 


Sy fast den andra sidan av kilen. Vill du undvika att det blir klumpigt i toppen av fästa trådar så kan du använda samma tråd till båda sidorna - dra igenom tråden endast till hälften när du börjar sy den första sidan och använd den kvarvarande halvan av tråden när du syr den andra sidan.


Toppen av kilen är fint rundad och tålig eftersom inte all belastning kommer på samma punkt.

 Om du vill fäller du sömsmånerna liksom i ”Herjolfsnesmetoden”. 


Hur brukar du sy i dina kilar? Berätta!

Referenser:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

10 Dec 2015

”Hade De Haft Symaskiner På Medeltiden Så Hade De Använt Dem”

En av de mest irriterande fraserna i samband med återskapandet är ”hade de haft symaskiner på medeltiden så hade de använt dem”. Den frasen används ofta som ursäkt av de som av en eller annan anledning väljer att inte sy för hand. Nu är detta inlägg inte avsett som kritik mot maskinsömnad – alla har olika mål med sina kläder och olika förutsättningar när det gäller tillverkningen av dem. Nej, det här inlägget ska lite kort adressera varför den här frasen inte stämmer.

Symaskiner är även i de enklaste former avancerade saker och det krävdes mycket tänkande,  experimenterande, misslyckande och justerande av flertalet personer i olika länder innan en fungerande symaskin uppfanns i mitten av 1840-talet. Den svenska medeltiden sägs sluta 1520, så det tog alltså mer än 300 år efter medeltidens slut innan symaskinen uppfanns. Symaskinen var en produkt av den industriella revolutionen och hade förmodligen inte uppfunnits under andra förutsättningar. Den industriella revolutionen innebar en mängd dramatiska förändringar i folks levnadssätt, som medeltidens människor inte hade kunnat drömma om. Tänk bara – tågresor, effektiviseringar i jordbruket med hjälp av maskiner, effektivare uppvärmning med järnspisar, fler ombyten som resultat av massproducerade köpetyger och färdigsydda köpekläder – listan kan göras hur lång som helst.

Symaskinen som Elias Howe tog patent på 1846 - en av de första som faktiskt fungerade.

Även när fungerande symaskiner börjat användas så gick det trögt att få ut dem på marknaden. Skräddare slog sönder de första symaskinerna som användes i fabriker, och inte förrän på 1860-talet började de dyka upp hos mer välbärgade privatpersoner. Även flera tiotal år senare fanns det folk som fortfarande hade helt handsydda kläder.

Hade symaskinen funnits på medeltiden så hade med största sannolikhet även den övriga teknologin varit betydligt mer avancerad och den period som vi kallar medeltiden hade inte funnits, den hade varit något annat. Eftersom mode är direkt påverkat av allting annat i samhället så hade även det sett annorlunda ut. Att därför säga ”hade de haft symaskiner på medeltiden så hade de använt dem” när du syr en kjortel i stil med Bockstensmannens blir fel, för de kläder som i så fall hade sytts på dem hade inte liknat dem som nu identifieras som medeltidskläder.

Så, om du syr på maskin och känner att en ursäkt är nödvändig (det är det rätt sällan) säg hellre som det är, att tidsbrist, dåliga leder, aversion mot eller brist på skicklighet i handsömnad är orsaken. Även om handsömnad ger plus i kanten så brukar det inte delas ut minuspoäng för maskinsömnad.

28 Aug 2015

Kampen Om Underbyxorna

Att kvinnor under större delen av den kända västerländska historien förefaller ha gått utan underbyxor är något som många har svårt att ta till sig idag. ”Men hur löste de det när de hade mens då?” brukar vara ett av de första argumenten som förs fram så fort den här debatten blossar upp. Bra fråga, vi återkommer till den lite senare.

En annan sak som brukar viftas med är de avbildningar som finns på kvinnor med vad som för oss ser ut som självklara trosor. Men här är det viktigt att inte bara se till plagget, utan också till vad bilden föreställer. Kontext är superviktigt om man vill förstå historiska bilder. Här är några exempel:

 "Upp och nedvända världen" av Mäster E.S.,mitten av 1400-talet.
Hustrun ger maken stryk och sätter på sig hans brokor. 
 Maken har fått typiskt kvinnliga redskap: ett härvträ och en slända.

"Upp och nedvända världen" igen, här av Israhel van Meckenem den Yngre, sent 1400-tal.

"Den onda hustrun" av Israhel van Meckenem den Yngre, sent 1400-tal.
Hustrun, uppmuntrad av en demon, misshandlar maken med sin ull/linkäpp, 
och föremålet för slagsmålet - brokorna - ligger på golvet.

 
Boccaccios "Berömda Kvinnor, Semiramis", 1474.
Legenden om drottning Semiramis börjar redan under antiken. 
Under medeltiden inkluderar den att hon klär ut sig till man, inte bara för att ge order till armén, 
utan också för att smyga in till sin son Ninyas, som hon hade en sexuell relation med. 
Här åtföljs hon av sina hovdamer, även de utklädda till män, med brokor och allt.

 "Romerska Berättelser, eller De Sju Visa Mästarna", sent 1400-tal.
Kejsarinnan har, efter ett misslyckat försök att förföra sin styvson, 
anklagat honom för våldtäktsförsök, men blivit avslöjad. Det blir istället hon och hennes älskare, 
vid avslöjandet klädd i kvinnokläder (men med sina vanliga brokor som avslöjar hur det ligger till), som blir avrättade. 
Berättelsen finns att läsa i sin helhet här; scenen på bilden börjar på sidan 128.

Men blöjbaken då, hade inte män stora, påsiga brokor? Jo, det stämmer – fram till slutet av 1300-talet eller en bit in på 1400-talet, beroende på var du bodde. Sedan, med de nya hopsydda hosorna, blev riktigt små tighta brokor vanliga. De ses på många bilder, här ett par exempel:

 
Bibliothèque de l’Arsenal, Ms-5070 réserve, detail of f. 287r, 1400-tal.
En domare får sina (relativt rejäla) brokor stulna, mitt under pågående förhandlingar.

"Jason och Medea", första halvan av 1400-talet. 
Österreichische Nationalbibliothek, Vienna (Cod. 2773, fol. 18)
 Jason har de minsta av alla små brokor. De är blå (ses ibland på 1400-talet) och knyts på höften.

"St Sebastian", av Mäster E.S., mitten av 1400-talet.
Även hans små brokor knyts på höften.

Men undisarna från Lengberg, de tillhörde väl ändå en kvinna, de hittades ju tillsammans med bh-liknande plagg?? 


Nja. Det finns inget DNA som visar vilket kön bäraren hade, och det hittades kläder som tillhört både män och kvinnor i Lengberg. Det var gamla utslitna plagg som, vid en renovering i slutet av 1400-talet, slängts huller om buller som utfyllnad under ett golv. Tittar man på underbyxorna så är de väldigt lika de mansbrokor som man ser från samma tid. Det är alltså högst tänkbart att de var ett mansplagg, men man vet i nuläget inte säkert.

Debatten kommer säkert inte ta slut på åtskilliga år, då våra moderna tankesätt har svårt att acceptera vad de historiska källorna berättar för oss. Att brokor användes för att peka ut okvinnliga och opassande beteenden i dåtidens konst står väl ganska klart, men det går inte att bergsäkert säga att kvinnor trots det inte bar underbyxor alls. Det kan ha förekommit på vissa platser. Däremot är det troligt att de flesta kvinnor vanligtvis inte använde underbyxor.

Hur var det då med mensskydden? Heliga Birgitta nämner menstruationsdukar på 1300-talet, så någon form av skydd var uppenbarligen kända. Hur spridda de var är återigen svårt att veta, det har sällan varit ett ämne som det pratades om mer än nödvändigt i vår kultur. Från senare perioder vet vi att det i vissa trakter var brukligt att gå helt utan skydd, och av de som har provat har jag hört att det fungerar hjälpligt, om man inte har så rikliga blödningar. Det lämnar dock, föga förvånande, spår på särken. En person nämnde att hon gått en Medeltidsvecka med trasor fastklämda mellan benen, utan andra hjälpmedel för att hålla dem på plats, vilket fungerade fint i hennes fall. En annan tänkbar lösning, på olika sätt i bruk ända in på 1970-talet, är bindor som fästes i en gördel runt midjan. Om man ser till den senare historien så var det inte förrän en bra bit in på 1900-talet som kvinnors underbyxor fick en form som gjorde dem lämpliga att lägga bindor i. Innan dess var de väldigt vida, och öppna i grenen, bland annat för att underlätta toabesök för kvinnor som bar flera lager med vida kjolar. Även när kvinnor började använda underbyxor i modern tid så var de alltså helt värdelösa på att hålla bindor på plats, och andra lösningar var nödvändiga. 

Så vad gör då du som kvinna, som vill ha det så rätt som möjligt? Antingen går du utan alla former av underbyxor, syr ett par brokor i alla fall, eller så använder du moderna underkläder. Det angår faktiskt ingen annan, och kommer förmodligen inte att synas. Ingen kommer bry sig om hur du gör. Hur som helst kan det vara intressant att veta hur det faktiskt förhöll sig.

Relaterade bloggposter:
A Bloody Mess – some thoughts about menstruation in Medieval times
Why the "Lengberg Finds" are not knickers

21 May 2015

Att Vaxa Lintråd

Det var vanligt att sy kläder med lintråd. För att sömnaden ska gå så smidigt som möjligt bör tråden vaxas. Det hindrar att den trasslar sig och går av, och gör dessutom att den glider lättare genom tyget.

 Vaxad lintråd överst, ej vaxad lintråd underst.

Du behöver ett stycke bivax. Detta kan köpas hos flera återförsäljare som riktar sig mot historiska återskapare och lajvare. Känner du en biodlare kan du kanske köpa eller få en bit därifrån. Även bivaxljus fungerar. Beroende på dess renhet kan vaxet vara olika hårt eller mjukt. Är det mycket hårt kan man värma det i handen en stund – vissa stoppar sitt vax innanför tröjan under sömnaden för att det ska ha en bra konsistens.

Håll vaxet i handen. Lägg tråden över det, och tryck tråden mot vaxet med tummen. Dra vaxet över tråden, men inte för snabbt – då kan du få friktionsskador på tummen. Beroende på vaxets kvalitet kan du behöva upprepa flera gånger. När du sytt en stund kan du dessutom behöva vaxa om tråden.


 Svårare är det inte! Vaxet har en tendens att se rätt skruttigt ut efter ett tag, då små fibrer från trådar och tyger fastnar i det. Det gör inget, det går att använda ändå. Men givetvis varar vaxet inte hur länge som helst – varje gång du använder det så krymper det.

Det finns färdigvaxad lintråd att köpa, men de allra flesta föredrar att vaxa själva - utbudet av trådar blir mycket större då, och blir lättare att anpassa till olika projekt.

16 May 2015

Att Välja Ylletyg

Ylle var det tveklöst vanligaste materialet som kläder syddes av under medeltiden. Från simplaste tiggare till kungligheter – alla använde ylle. Det var dess kvalitet och färg som avgjorde hur fint det var.

Ylletyger bör vara vävda i tuskaft eller kypert. Båda sorterna lämpar sig bra till de flesta plagg, men tuskaft är inte optimalt till hosor, då det inte är så elastiskt. Särskilt tyger i kypert är vanliga i fynden.

 Kypert med karaktäristisk diagonal randning
 till vänster och tuskaft till höger

Ska du föreställa någon ur den vanliga befolkningen är det positivt om man kan urskilja trådarna i tyget – det är vanligt i fynden. Ska du föreställa en finare person kan tyget med fördel vara ruggat och överskuret, det vill säga, ha en fin, luddig men slät yta som döljer trådarna.

Ylletyger förekommer som sagt i en mängd kvalitéer; från så fint att det är genomskinligt, till väldigt grovt, från mjukt till rivigt: välj kvalitet efter vad du ska ha tyget till. 

Grovt ylle till vänster, fint ylle till höger - båda kypertvävda.

Enfärgat är alltid ett säkert kort och är det vanligaste både i bildmaterial och fynd. Har du turen att hitta något enkelt tvärrandigt (eller randigt på längden som du klipper ut på tvären) så är det också trevligt. Rutigt förekom i mindre omfattning, men är väldigt överrepresenterat idag.

Även färg är en viktig faktor för att passa en viss sorts person. Naturliga yllefärger – naturvita, bruna och gråa nyanser – lämpar sig väl till vanligt folks vardagskläder.

Enkla tyger - vettigt för den som kommer bli svettig och smutsig i sitt arbete.

Färgade tyger i ljusare nyanser passar också vanligt folk, då de kan likna de färger som fås fram i efterbaden vid färgning. 

Ljusa färger - förhållandevis billigt och lämpligt till den vanliga 
befolkningens högtidskläder, och kanske fint folks vardagskläder.

 Mörka, djupa färger visar tydligt att en person har pengar. Riktigt sotigt svart är dock ovanligt under större delen av medeltiden (det blir inte modernt förrän under 1400-talets senare del), och även då det förekom så bleknade färgen snabbt, och kunde behöva färgas om. Naturligt svart ull direkt från fåren har en mörkt grå nyans, då även den solblekts.

Mörkare färger - passande för välbärgade borgare och frälsemän.

Det luriga med att köpa ylletyg i en vanlig tygaffär kan vara att om det bara står 100 % ull, så kan tyget ändå innehålla upp till 5 % andra fibrer, oftast syntetiska. Står det däremot 100 % ren ny ull så ska det vara det. Personalen i vanliga tygaffärer är ofta rätt dåligt insatta i just ylletyger, så det de säger kan man tyvärr inte alltid förlita sig på.

Det bästa är att köpa från någon av återförsäljarna som riktar in sig på textiler för historiskt återskapande, till exempel Medeltidsmode, Handelsgillet, Historiska Rum, Naturtuche. De har ofta bra koll på vad som är lämpligt, och brukar som regel vara tydliga med om ett ylletyg innehåller andra fibrer.

Tänk på att bara för att ett tyg innehåller 100 % ren ny ull så är det inte automatiskt lämpligt för medeltidskläder: vissa vävsätt och behandlingar av tygerna är klart moderna - och ser moderna ut.

Läs mer:
Ylle: Förbehandling, Tvätt och Press
Skadedjur i Yllet och Hur De Bekämpas

Referenser:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 24 MAJ 2015